Mina lästankar två dagar innan nästa läsambassadör tar vid

Körling ritar 20+5Mina två år som läsambassadör.Två dagar kvar:

På torsdag får vi veta vem som blir den nya. Igår mötte jag föräldrar. En hel sal full av föräldrar som kom för att lyssna till hur, varför och när man ska läsa med sina med och tillsammans med sina barn. Det kändes högtidligt att möta dem. De är viktiga för barnens intresse för böcker och de har röster som de egna barnen älskar. Pappas röst. Mammas röst. Mormor och farfars röst.

Böckerna vimlar av ord. Genom böcker får vi möta ord vi inte visste fanns och ord vi känner till men som används på ett nytt sätt och i ett nytt sammanhang. När vi läser får vi tänka. Tänka och fundera. När vi läser kan vi känna med den vi läser om. Känna och tänka. Att läsa är att resa säger vi ibland. Kostnaden för den resan är liten och ändå kommer vi ut på äventyr vi aldrig kunde föreställa oss. Vi reser i tid och rum. Fram och tillbaka. En grop i marken är en övergång. Berättelser, sagor, faktatexter och vi får läsa och tänka.

Barn som inte kan läsa kan lyssna. Det är att läsa. Då vuxna läser högt blir litteraturen man ännu inte kan läsa på egen hand tillgänglig. Barn kan lyssna till mer avancerade innehåll än de kan läsa själva. Därför ska vi läsa högt för dem. De lyssnar till våra stämmor och de lånar av vårt intresse för det vi läser. Därför behöver vi vara intresserade av boken vi läser. Det gör barn och unga intresserade.

Vi behöver inte säga till barn att de läser fel böcker. De är inga kritiker. De är nyfikna, vetgiriga och intresserade. De finner trygghet i att läsa böcker de känner igen. De läser om böcker de tycker om. Många gånger läser de om böcker. De saknar sina vänner i böckerna för vänskap känner de. De vill ha samma platser där äventyren syns oändliga. Det gör att de kan möta äventyren samtidigt som de känner sig hemma både i språket och i platsen. Det barn läser kan vi ge utrymme för. De ska få läsa och de behöver få läsa. Avsätt gott om tid till stunder där vi kan läsa, i skolan och i hemmet. Be läsningen rum och betydelse genom att avsätta en gemensam tid för läsningen därhemma. Hela familjen läser. Då lånar vi koncentration av varandra. Vi lånar också intresse. Vi får struktur. Vi gör något tillsammans.

Att bekräfta barns böcker kan betyda att läsa högt ur dem. Något stycke för att återge det barn läser på egen hand. Jag läste första kapitlet ur sju av böckerna. Barnen älskade det. – Läs min! – Läs min! – Läs min! På så sätt visade jag respekt för barnens val av böcker och jag lånade ut min nyfikenhet och mitt intresse för böckerna. Barn behöver vår nyfikenhet på det de läser. Vårt intresse förstärker barnens intresse.

Barn och unga är också läsfrämjare. De berättar för varandra om böcker de läst. De visar sidor de funderar kring. De resonerar kring bilderna och vad som händer i dem. De läser tillsammans. Små barn pratar till sig sina tankar. De behöver sina röster för att tänka. Boken är en källa till muntligheten, munterheten och tänkandet. Den egna fantasin som tar vid. De egna tankarna som formas. För att boken berättar.

Vi kan alltid läsa högt för barn och unga. De får grammatiken, de får orden, de får författarens sätt att skriva, de får mångfalden, de får äventyren, de får möjlighet att tänka, de får en stund av här och nu, de får något de själva inte kan läsa, de får lyssna tillsammans. Det tar mindre än 90 sekunder att ge dem en läsupplevelse. Ett kort stycke och tankeverksamheten kittlas.

Mina föregångare; Johan Unenge och Johanna Lindbäck har fortsatt att verka för att barn och unga läser. Johan Unenge sitter med i Läsdelegationen vars uppdrag är att sätta läsandet i fokus. Johanna Lindbäck skriver ungdomsböcker och har podden Bladen brinner. Jag fortsätter att möta lärare, genom böcker och föreläsningar, konsultation och skoluppdrag. Jag har också tagit en tjänst i en skola. Där kan jag omsätta undervisningsidéer, forskning till praktik och verka för att barn får upptäcka böckerna genom samtal men också genom envis läsundervisning där de få lära sig att läsa. Lära sig läsa för att fortsätta att läsa.

Jag vill tacka för förtroendet och uppdraget. Kulturrådet har varit en källa för mig och till dem har jag vänt mig med frågor, idéer och konsultation. Och ALMA vars viktiga innehåll präglas av Astrid Lindgren tankar och delar ut ett pris som är ett av världens största. Jag vill tacka alla som har hört av sig med frågor och berättelser. Jag vill tacka bibliotekarier som berättar att deras arbete är så roligt och så viktigt. Jag vill tacka föräldrar som har frågat och undrat. Jag vill tacka alla barn och alla unga som skickat sms och berättat om hur de läser, när de läser och varför de inte läser. Jag vill tacka för upptäckter som biblioteksrasten och hur unga som själva driver sitt skolbibliotek tänker och gör. Jag vill tacka mamman som berättade om sin son som genom förskolan fick ett lånekort till biblioteket. Han lärde sig tycka om böcker genom förskolan och blev den läsfrämjare som gjorde mamman till en läsare. Jag kan göra listan mycket lång men slutar här.

Några ord lämnar jag till uppdrag för oss alla: Läs så det syns. Läs så det hörs! Besök biblioteken. Tala med en bibliotekarie. Besök bokhandeln. Tala med en bokhandlare. Duka med böcker. Böcker ska vara där barn är. Vardagsprata om läsningen: Vad har vi läst idag? Vad tänkte vi om det vi läste? 

Nu är jag nyfiken på vem som blir nästa läsambassadör. Jag kommer följa arbetet med intresse och värme.

Hej HOPP!

Upplevelsen av att kunna läsa! Ordagrant!

teckningläsare

Igår slog jag mig ned intill en liten pojke och hans högläsande mamma. Jag skulle flyga till Kalmar för att ge en föreläsning och behövde låna lite av den ro som uppstår kring en högläsare. Mycket snart kom vi att samtala. Kanske samtalade jag mest med pojken som snart skulle kunna läsa. Han berättade att han kunde läsa i huvudet:

– Bokstäverna kommer in i huvudet. Och orden också. När mamma läser kan jag läsa i huvudet.

Det är ett slags läsande som blir möjlig när bokens innehåll återges om och om igen. Samma text och inga ändringar. Det är viktigt att barn får höra samma saga om och om igen tills de är färdiga med boken, tills de säger att nu räcker det, tills barnet säger att det är dags att läsa en annan bok. Ibland tröttnar vi på den där omläsningen av samma bok om och om igen. När vi vuxna tröttnar börjar vi lägga oss i och ändra ordföljd och korta ner meningarna för att få slut på det tradiga. Men barnet protesterar och säger till.

– Så står det inte! Så är det inte!

Ordagrant återger de bokens innehåll. Som det står i böckerna. Som det står skrivet. Inga andra ord än de som står i boken.

Jag hade återkommande högläsning av utvalda sidor ur böcker;  den glada sidan, den arga sidan, den sorgliga sidan, osv. Eleverna döpte sidorna beroende på känslorna texten väckte. Eleverna bad mig läsa dem om och om igen. Då det inte tog längre tid än cirka 90 sekunder så kunde jag göra det närhelst. En sida ur muminböckerna läste jag nog mer än 100 gånger. Eleverna skrattade så de grät och jag lät dem göra det. Då eleverna (årskurs 1) skulle läsa i övningsböckerna (de där de skulle lära sig läsa ur) var det flera som ville läsa ur  roliga sidan, sorgliga sidan och de andra sidorna. Och nästintill ordagrant kunde de återge innehållet. Och de skrattade när de läste. Och de upplevde att de kunde läsa. Vi fortsatte i den andan, i den riktningen, in i läsäventyren.

Ordagrann förklaras i ordboken:

som exakt motsvarar eller överensstämmer med förlagans ord

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

Att räkna med böcker

IMG_2419IMG_2420IMG_2421

Fyraåringen träffar jag på biblioteket. Traven med böcker ordnas för åskådlighet då jag frågar vilka böcker fyraåringen lånat. Med omsorg lägger fyraåringen böckerna i ordning och vi samtalar lite om varje bok. Jag tänker ofta på det där med att ordna. Att lägga tillrätta och tillgängliggöra böckernas omslag och samtalen som kommer då vi håller på med böcker. Jag ger mina visitkort och också de blir i centrum för samtal. Därefter tittar fyraåringen i min väska. Vi räknar mina böcker, de är sex stycken. Framför fyraåringen ligger … och så räknar vi dem med pekfingrets hjälp.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

Att inte hinna läsa

thumb_IMG_2391_1024

En av de elever jag möter som inte hinner att läsa. En av de elever jag möter som säger att läxorna slukar all tid. Detta är en elev som tidigare läst mycket och ofta. En annan elev hörde av sig via sin pappa och berättade att läsningen hade förändrats eftersom eleven hade prov på det som sades mellan raderna och inte vad boken handlade om. Det egna barnet hade nu blivit en ängslig läsare och lusten som tidigare drev barnet att läsa äventyrades. Pappan frågade – vad göra? Det är svårt att svara specifikt på förälderns fråga eftersom jag inte kan samtala med eleven eller lyssna till elevens berättelse om hur att läsa och hur prestationen ser ut kring läsandet, dvs att kunna svara rätt och korrekt på lärarens frågor. Men jag tänker ofta på läsningen i termer av prestation och läsning i termer av självständiga val. Den förra är kopplad till mål och resultat, dvs, ska främja lärande av specifika innehåll. Den egna läsningen är för att man vill läsa och inte för att man måste.

Då det gäller att läsa så måste eleverna läsa det skolan ger dem att läsa men om vi ska främja både läsfärdigheter och verka läsfrämjande måste vi möjliggöra för eleverna och de egna barnen att läsa det de väljer att läsa, oavsett varför, och skapa tid för den läsningen som möjliggör att man kan läsa det man måste. I skolan behöver det finnas gott om tid för självständig läsning. De böcker eleverna väljer att läsa måste också visas intresse och nyfikenhet och bli en del av berättelsen om vad vi läser i klassrummet. Men då utan att läraren värderar läsningen som sämre eller bättre. Läsningen hämmas av att lärare och vuxna för snabbt talar om att boken är för lätt eller att den är för svår och att eleven inte läser det eleven borde läsa. Vi ska inte skapa känslor av skam rörande våra val av böcker utan möjliggöra för positiva samtal om läsintresse och bokval. Om vi behöver reglera elevernas bokval kan vi skapa undervisning där läraren väljer vad att undervisa om och då bär undervisningen innehållet och gör det möjligt för eleverna att diskutera det via textsamtal.

Det handlar inte om antingen eller utan om både och. Att läsa i skolan handlar om att tillgodogöra sig kunskaper i ämnet men också att få använda sin läsförmåga att läsa för att det betyder något för en själv. Generöst med tid till att läsa och möjliggöra för den sociala aspekten – att vi samtalar om det vi har läst och att vi delar med oss av det vi läser. Och naturligtvis behövs skolbiblioteket med skolbibliotekarien; en plats att läsa på och en plats att läsa både det man vill läsa och det man måste läsa.

Av
Anne-Marie Körling

Att börja med det barn och unga faktiskt läser

En liten kille förstod att jag frågade om böcker som barn tyckte om att läsa och kom fram med boken ”Knacka på” och sa:

– Den du köpa, ok?

Han hade hört mig fråga hans lite äldre bror om samma sak. Brodern gav mig boktipset att läsa ”Hålet” för ”då skulle jag få mycket att tänka på”.

Under alla mina år som lärare har jag intervjuat mina elever om vad de läser, hur de läser och hur de gör för att få tag i det de vill läsa men också vad som gör att de inte läser och varför. Jag har lagt vinn om att visa intresse för vad de läser och inte sätta mig till doms över att de läser det de läser. Ibland har det kliat och ivern att övertyga om den och den boken men jag valde att lägga min iver på att faktiskt läsa högt ur det jag vill att de ska få upp ögonen för. Det genererade i ”90 sekunders högläsning”, dvs att jag flera gånger om dagen läste korta stycken ur böcker för att visa på den mångfald som fanns och för att eleverna skulle få ögonen för vad de själva skulle vilja läsa. Varje dag hade jag med mig en boktrave in i klassrummet. Det genererade intresse för vad som berättades samtidigt som jag kunde sprida författares olika verk till fler.

Barn har rätt att få berätta om det de redan gör. Jag sällar mig till det DN´s Lotta Olsson skriver i Dagens Nyheter om att man måste utgå ifrån vad barn faktiskt läser och samla information om hur deras läsning ser ut. Att tala om att barn ska läsa utan att se över vad de läser är att kliva över ett väsentligt led. Barn läser om de kan och vi ska undersöka vad som intresserar dem. Frågor om läsning tenderar att recensera barns läsning där den inte duger och att den antingen är för lätt eller för svår. Vi bör rikta vår nyfikenhet mot vad det är barn läser och varför de läser det de läser och även när de inte längre tycker om att läsa och lyssna till varför det blev så. I skolan värderas boken alldeles för snabbt med att vara för lätt eller för svår och berättar då mer om läsarens förmåga och inte om läsarens intresse.

Redan under mitt första år som lärare bestämde jag mig för att följa elevernas läsning och började anteckna deras val av böcker och intervjua dem om berättelsens innehåll. I stort sett förde jag återkommande samtal med varje elev och noterade deras läsutveckling och säkerställde att de var fortsatt knutna till lusten att läsa.

Här nedan är några axplock av böcker mina elever läste under det första året jag hade dem, en helt ny klass för mig, där jag såg till att säkerställa egen tid att läsa och utifrån egna val av vad att läsa. De böcker jag noterade var också de böcker kring vilka jag och eleven samtalade. Samtalen var individuella och syftade till att lyssna till hur eleven läste och vad berättelsen handlade om och hur eleven tänkte kring det lästa.  Samtalen tog ungefär en halvtimme, ibland längre, och var inriktade att verka för samtalet. Mitt mål var att stärka elevernas möte med litteraturen och etablera dagliga läsvanor vilket gjordes möjligt genom att eleverna fick rikligt med tid att läsa på.

Så här såg mina anteckningar ut, här syns några elever och ett urval av deras val av böcker. Detta är alltså de individuella samtalen och de böcker om vilka vi samtalade. Eleverna skrev egna boklistor där de förde upp alla texter de läste; också tidningsartiklar, KP, kursböcker, skönlitteratur och dikter, dvs allt de läste. Detta för att skapa överblick men också gemenskap. Det man vet något om kan man utgå ifrån. De gemensamma samtalen om elevernas böcker syns inte heller här.

ELEV x årkurs 4

  • 30/9-2008 – Sju timmar till midnatt av Michael Ende
  • 24/10-2008 – Pirr i magen och klump i halsen av Thor
  • Under samma vecka; Ottesen; Drakherren och Sagan om Sigurd
  • 4/12-2008 – Lydias hemlighet av Finn Zetterholm
  • 14/1-2009 – Ivos äventyr av Kerstin G Larsson
  • 28/1-2009 – Miljonären Mårtensson av Viveca Sundvall
  • 17/3-2009 – Testamentet av Laura Trenter
  • 24/3-2009 – Det gnistrande svärdet av Börje Isaksson
  • 27/4-2009 – Kemi direkt (eleven läser boken efter att jag högläst den och läser ur den i omgångar under vårterminen, läser ut den i början av juni)
  • 5/5-2009 – Det gyllene drakhuvudet av Börje Isaksson

ELEV x, årskurs 4

  • 10/11-2008 – Sagan om Sigurd av Ottesen
  • 28/11-2008 – Den försvunna hästen av Pia Hagmar
  • 15/12-2008 Under en veckas tid flera böcker- Drakherren/Sagan om Sigurd/Adam och Eva/Mette avslutningsfest/Djävulspelet
  • 12/1-2009 – Fröken Europa av Kerstin Gavander
  • 14/1-2009 – Här är en liten gris av Ulf Nilsson
  • 29/1-2009 – Legenden om Sally Jones av Wegelius
  • Under lovet har eleven läst: Najaden sång/Kittyböcker/Den osynliga/Eddie och Maxon Jackson, kommentarer av föräldrarna
  • 17/3-2009 – Skarpa silverklon och Kattpiraterna av Stilton
  • 19/3-2009 – Olycksfågeln av Camilla Läckberg
  • 24/4-2009 – Fotografen samt hela serien om Enya
  • 5/5-2009 – Den utvalda av Ryp
  • 19/5-2009 – Miljömonster och planetplundrarna av Ryp
  • 12/6-2009 – Fem söker en skatt av Enid Blyton
  • 13/6-2009 – Stockholm med öppna ögon av Tomas Halling

ELEV x, årskurs 4

  • 30/9-2008 – Flores och Blanzefor av Ulf Sindt
  • 3/10-2008 – Kalla kårar
  • 21/10-2008 – Sju timmar till midnatt av M. Ende
  • 23/10-2008 – Lilla syster kanin av Ulf Nilsson och Eva Eriksson
  • 14/11-2008 – Lillebror och Nalle av Weislander
  • 15/11-2008 – Jag ska bli rektor när jag blir stor – Frippe Nilsson
  • 3/12-2008 – När Hitler stal den skära kaninen av Kerr
  • Under veckan också Legenden om Sally Jones av Wegelius samt Kattbreven av Elsie Johansson
  • 5/12-2008 – Läser om Legenden om Sally Jones
  • 28/1-2009 – Harry Potter och den vises sten (pratar om boken med A-M flera gånger under läsningen).
  • 18/2-2009 – Läser flera böcker om Harry Potter – nu Harry Potter och den flammande bägaren
  • 15/4-2009 – Läser böcker på engelska ex Little red hen
  • Fortsätter med Harry Potter …

ELEV x, årskurs 4

  • Under september 2008: Karl Gran ensam hemma av Ollars, G samt Tzatiski och kärleken
  • 24/10-2008 – Drakherren av Ottesen
  • 19/11-2008 – High school musical av Hapka
  • 5/12-2008 – läser två böcker på spanska La princas y la arveja och La nina de los cerillos
  • 29/1-2009 – Julias bok av Gunilla Dahlbäck
  • 9/2-2009 – En faktabok om Argentina
  • 20/2-2009 – Tjejtjusaren Sune
  • 17/3-2009 – Fredda 10 år av Dahlbäck samt Anna Larssons hemliga dagbok.
  • 24/3-2009 – Seines skatt av  Moni Nilsson-Brännström
  • 5/5-2009 – Läser folksagor bland annat Kejsarens nya kläder

Jag antecknade dagligen det som rörde elevernas läsintresse och hur deras läsning utvecklades. Några exempel på dessa anteckningar ser du här:

x läste för sitt fadderbarn, jag satt med och lyssnade och fick uppleva hur x läsning också lockade andra elever att lyssna. Det var en fin stund med böckerna och x och jag samtalade om hur x lyckades fånga läsarna och vad x tror att det berodde på.

En annan notering löd:

x berättar att x läser textremsorna på filmer och tv och att x ofta hinner läsa hela textremsorna. X har diskuterat Charlie and the Choclate factory med mig. Att läsa på engelska intresserar denna elev och x tycker om språket, gillar att upptäcka ord och vågar pröva att uttala dem när jag frågar.

Ytterligare en annan notering om en elevs läsförmåga

Faddrarna skrattar när x läser högt för dem. X bjuder hela tiden in faddrarna i boken och efteråt samtalar vi om hur man får de yngre att intressera sig för det man läser. x kommenterar den egna läsningen med att det är mycket man lär sig av det man läser och när jag frågar om vad berättar eleven om bokens innehåll. X sms:ar också boktips till mig. När eleven läser är eleven djupt inne i boken och kan oftast inte sluta att läsa. Tar med sig boken ut på rasten.

Jag förde anteckningar varje dag. Om hur eleverna läste matematiktexter, förstod texterna i historieboken, om hur de läste och hur de löste sin läsning. Jag ville lära mig om det vi gjorde dagligen. När man antecknar upptäcker man mönster och dessa är intressanta att studera. Anteckningarna var och är avsedda att stötta undervisningens utveckling och undersöka vad barn läser när de får välja att läsa. Högläsningen handlar om att få kontakt med litteratur och vad den har att ge när man ger ut den men inte kräver att eleverna ska prestera något av den. Samtalen om vad böckerna har handlat om har lett vidare till den egna viljan att läsa.

Vägen till den självständiga läsningen har gått via högläsningen. Och eleverna fick också skriva om sin läsning. Här om den engelska läsningen, årskurs fyra:

– Jag tyckte att det gick bra när jag läste. Jag rättade mig själv när jag inte förstod vad det var jag läste och gick tillbaka och läste om. Jag känner mig nöjd med min läsning och att det gick så bra att läsa.

 

Av

Anne-Marie Körling

 

 

 

Samtal med killarna i skolbiblioteket

Förra veckan besökte jag Hjulsta grundskola och skolbiblioteket för samtal med bibliotekarie Cilla Dahlén. Vi pratade om skolbibliotekets betydelse och det läsfrämjande arbetet i skolan. Det var många besökare i biblioteket och jag passade på att samtala med några av dem som var där. Jag frågade försiktigt en kille om jag fick störa hans läsning med några frågor. Han var försjunken i en tjock bok och jag blev nyfiken på vad han läste och varför. Han lät mig avbryta hans läsning och blev förvånad över att jag inte kände till författaren eller boken som han läste eftersom både författare och boktitel fanns omnämnda i New York Times lista över böcker och författare att läsa. Boken hade han lånat i skolans bibliotek.

– Jag hittade den i biblioteket. Den är bra. Om du gillar historia och mycket fantasi är den en bra bok. Det är humor lite här och där och det är bra om du behöver skratta. Skratta måste man få göra ibland. Jag gillar böcker som kommer i serier. Gärna triologier. Jag gillar att läsa. Intressanta böcker gillar jag. Mina föräldrar läser inte längre högt för mig men de läste för mig tills jag var ungefär tio år. Jag tycker det är roligare att läsa själv. Mina föräldrar gillar också att läsa. Jag lärde mig läsa genom att skriva. Jag var fyra år. Jag kunde bokstäverna, du vet som m, ä och kunde bokstavera ord. Det var roligt när jag kunde läsa själv. Jag vill bli programmerare.

Den andre jag pratade med arbetade i skolans bibliotek.

– I biblioteket hjälper jag till, alltså om vi inte har lektioner. Jag hjälper de som kommer hit så att de kan använda datorerna. Det är jag som ser till att allt fungerar med dom. Jag tar hand om de nya böckerna, slår in böcker i plats och registrerar in böcker. Det tycker jag är jätteroligt. Bibliotekarien bjöd in oss sjuor att arbeta här. Jag är i biblioteket varje dag, minst en gång varje dag. Bibliotekarien blir som en arbetskamrat. Jag brukar ställa ordning stolar och bord. Jag får springa upp till klassrummet, oftast kommer jag inte för sent, kan få svårt att hinna med det där med skåpen. Jag är inte så säker på hur man hittar böcker men jag vet ungefär var de står. Jag vet var de nya böckerna står och ALMA-pristagarna finns. Jag har lite koll.

Japp. Varje gång jag intervjuar barn och unga lär jag mig något. Nästan alltid blir jag förvånad och förvåningen underhåller jag.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling 

Elev, årskurs 7, tipsar mig om vad att läsa

När jag besöker ett bibliotek brukar jag fråga de som är där vad jag ska läsa. Denna gång är jag i skolbiblioteket i Hjulstaskolan. Där får jag förmånen att tala med en elev i årskurs sju. Jag inledde med att fråga:

– Vad tycker du att jag ska läsa?

Och detta är elevens svar och berättelse:

Om man gillar mysterium och när man söker äventyr och drama eller action så är den här passande för dig. Den heter Undertaker 1 och just denna del heter Guldätaren. En man har tagit guld från människor och ätit upp guldet. En egoistisk människa är det. Men det som händer är att folk blir misstänksamma mot det han gör och han får det jobbigare och jobbigare.

Den andra du kan läsa är:

FÄRGLÖS Chris Wooding

Jag kommer inte ihåg huvudkaraktärens namn (tittar i boken). Det handlar om den som kan räddas från döden, bli uppväckt från döda men när man blir det blir man färglös och som färglös blir människor runt omkring dig hårdare. Gedd, huvudkaraktären, var egentligen dålig människa från början men blir under bokens gång en bra människa. Han får serumet och förstår hur det är att stöta ut människor. Man kan lära sig om rasism och att insidan är det som räknas. Jag bryr mig mest om insidan. Det borde fler personer också göra. Många blir utstötta för hur de ser ut.

CORALINE av Neil Gaiman

Jag har sett filmen. Jag älskade filmen men bara sett den en gång. Coralin flyttar in i ett hus men hon hittar en ingång, men man måste ha en speciell nyckel till den och där finner hon en helt annan värld. Hon inser under berättelsen att de hon träffar där inte är som de verkar. Det är en spännande bok och äventyr, inte så läskig för mig men boken får dig att vilja fortsätta läsa. Att jag läste den för att jag sett filmen. Jag har alltid gillat äventyr, action, mysterium och spänning.

Böckerna om Sherlock Holmes!

Den jag tycker mest om handlar om Baskervilles hund, en hund som hemsöker folk. Alla människor har hemligheter. Man vill veta hur de gjorde och hur de löste det. Hur? När? Varför? Vem? Var? Dom frågorna gör att man vill få svar.

Hur mycket läser du?

Jag läser mycket. Jag tar inte med mig böcker för jag är rädd att de ska gå sönder. Jag läser i mobilen. Jag lärde mig läsa redan i sexårs. Jag älskade när min mamma läste Kalle Anka tidningar. När pappa läste tyckte jag att han inte läste som mamma. Jag tänkte att jag måste läsa för mig själv ifall dom inte kunde. I skolan blev det enklare att lära sig att läsa. Jag kan läsa jättesnabbt.

Vad vill du ägna dig åt i framtiden? 

Jag vill och drömmer om att lösa brott på internet. Det är roligt. Kanske vill jag bli författare. Jag har många drömmar. Jag vill bli samuraj, ninja, superspion, agent och detektiv och nu är jag inne på att lösa brott. Gemensamt är att jag vill lösa brott. Jag vill vara där jag inte vet vad som kommer att hända. Ha problem att lösa.

Jag tackar eleven i Hjulstaskolan för samtalet.

Detta om nyttan att läsa

Jag tycker inte om böcker om grodor eller hundar, men jag tycker om böcker om blommor.

Eleonore, 4 år, Barn- och ungdomsbokskatalogen 2016/17

Vi talar ofta om nyttan av att läsa.  Nytta förklaras i ordboken med ”något som har fördelaktig, kvarstående verkan på visst område”. Med de orden skulle vi kunna tala om nyttan att verka som läsfrämjare och fundera över vad som gör att barn och unga läser efter att ha träffat oss. Och om inte, undersöka varför?

Den långsiktiga effekten av det läsfrämjande arbetet är att möjliggöra för barn och unga att bli läsare. Det handlar såväl om läsförmåga, dvs att kunna läsa, som att de fortsätter ges möjlighet att fortsätta att läsa och att de slutligen kommer till den punkt där de självmant läser och uppskattar att läsa. För att det är roligt och viktigt för läsaren. Hur vi gör detta kan bland annat handla om att läsa högt ur böcker barn och unga inte ännu kan läsa på egen hand som att värdera den fria läsning positivt.

I kunskapsöversikten Med läsning som mål skriver litteraturvetare Jonas Andersson om detta:

Att läsning förklaras ”nyttig” uppfattas ofta som att den reduceras till att vara enbart nyttig. Men att en verksamhet för med sig ”nytta”, utesluter inte att den har ett värde i sig själv. Detta gäller inom parentes sagt inte bara litteraturen, utan all kulturutövning. Som idéhistorikern David Karlsson (2010) påpekat bygger frågan om kulturen har ett egenvärde eller är nyttig på en falsk motsättning. Det handlar inte om antingen eller. En uppdelning mellan autoteliska och instrumentella kulturer kan verka klargörande, men riskerar samtidigt att överskugga det faktum att kulturella verksamheter och både har ett egenvärde och ett instrumentellt nyttovärde. Sålunda ligger det inget motsägelsefullt i att betrakta litteraturläsning som en verksamhet med egenvärde, samtidigt som man ger det ytterligare legitimitet genom att hänvisa till exempelvis läsningens goda utbildningsmässiga och samhälleliga effekter. En nyttoeffekt av litteraturläsning i form av exempelvis ökad läsfärdighet är dessutom i sin tur ett instrument och en förutsättning för att bland annat kunna ta del av litteraturens eventuella egenvärde.

Att extensiv, fri läsning kan ha goda effekter på språkutveckling är känt sedan länge. I en avhandling om frivillig läsning hos elever i grund- och gymnasieskolan redogör exempelvis Du Toit (2004) för forskning som påvisat positiva effekter av fri läsning såsom utökad vokabulär, förbättrad skrivförmåga, bättre resultat på lästester och mer positiva attityder till läsning överlag.

Ur Med läsning som mål, om metoder och forskning på det läsfrämjande området, Kulturrådets skriftserie 2015:3

Jag intervjuade en femtonåring för några månader sedan. Detta är elevens berättelse om att läsa i skolan:

Man säger ju att ungdomar inte läser men då tycker jag att man ska låta ungdomar läsa och att det ska få vara roligt att läsa. Vi ska få läsa mer skönlitteratur  och inte mindre. Det är jättekul att läsa men det kan man bara lära sig genom att läsa. Det är till och med så att det blir roligare och roligare ju mer man läser och ju äldre man blir för man lär känna författarna och kan känna igen hur de skriver och vad de skriver om.

Ur Körling: Ovan trädtopparna, 2016

Hej HOPP!

Anne-Marie

 

Läsinspirera en kompis!

 

Körling fotograferar 2016

I Library of Congress, Washington, visade bibliotekarien oss en stor burk med tips från unga läsare till andra unga läsare. Burken innehöll lappar med gula, gröna och röda meddelanden. Det var bara att välja lapp utifrån ålder och få ett boktips från en annan läsare i samma ålder. Burken var mycket omtyckt. Och man kan dra hur många lappar man vill. På lappen står det något om boken, varför den var så bra och så en avsändare.

Idén med att barn förmedlar till barn är tilltalande. Läsning är social och vi läser gärna det andra läser. Detta är ett (bland många andra sätt) att sprida information om böcker och få tips på vad att läsa. Den här idén går att göra i klassrummet och med andra rubriker än ålder. Exempelvis kunde vi skapa en burk med olika genrer och ge dem färg. Vi kan också låta våra burkar gå från klassrum till klassrum och därmed skapa osynliga läsvänner i andra klasser. Böcker länkar oss samman att prata om det vi läst och när vi vet att någon läst samma bok som vi har vi något att prata om. I biblioteken står burken tillgänglig för att upptäcka att det finns så många läsare och så många böcker att läsa.

Låt mötet med böckerna betyda att upptäcka böckerna och på en och samma gång få en osynlig läsvän. Också jag skulle dra en lapp och söka reda på den bok som rekommenderas. Vi läser!

Av Anne-Marie Körling

Jag läser, du läser, vi läser

Jag avslutar mina mail med:

  • Nyss läste jag Carina Fast Läslust i hemmet
  • Just nu läser jag Maja Lunde Binas historia
  • Jag ser fram emot att läsa Marit Törnqvist Fabians fest

Ibland avslutar de jag mailar med på samma sätt:

thumb_img_2040_1024

Då jag besökte ett bibliotek ställde jag unga läsare samma frågor:  

14 år:

Läste nyss: Spirit Animals – en jättebra fantasyserie

Just nu läser jag: Hemligheternas bok av Fredrik Agetoft

Vill läsa: Den förlorade kejsaren, fortsättningen av Fredrik Agetoft

 

8 år:

Nyss läste jag: Harry Potter del 5!

Nu läser jag: Harry Potter del 6. Jag läser flera böcker samtidigt.

Jag kommer att läsa: Harry Potter och dödsrelikerna och den som handlar om Harry Potters barn.

och bibliotekarien svarade:

Privat: Min bästa väninna av Elena Ferrante

I arbetet läser jag: Den nya Harry Potter

Högläser just nu: Ängel utan vingar av Maud Mangold