Innan man förstår så gillar hjärnan det ändå

Riktig lyrik kommunicerar med läsaren redan innan de hunnit förstå den. Så skrev poeten T S Elliot 1929 i en essä om Dantes Den Gudomliga komedien. 88 år senare ger walesiska forskare honom rätt.

Detta går att läsa i Söndagens Språkkrönika i DN den 12 mars 2107 signerad Anders Svensson. Krönikan avslutas med

I poesi finns alltså versmått som hjärnan gillar – utan att innehavaren är medveten om det.

Några versmått för att göra hjärnan glad! Det är bara att läsa. Poesin är direkt och omedelbar. Mina barn älskade denna Werner Aspenström Mätarlarven:

Jag sträcker mig ut från mitt körsbärsblad

och spanar mot evigheten:

evigheten är alldeles för stor i dag,

alldeles för blå och tusenmila.

Jag tror jag stannar på mitt körsbärsblad

och mäter upp mitt gröna körsbärsblad. 

Jag tänker på alla de böcker jag läst för mina barn. Inte har de förstått allt det jag läst, inte har alla orden omedelbart blivit deras och inte heller har de begripit vad människorna i böckerna har för sig men åh så de lyssnat till det som berättats, och åh så de frågat och tänkt. Barnens hjärnor har nog gillat språkets melodi, gemenskapen och att den har fått något att grubbla på.

Intervju med skolbibliotekarien

Här är en intervju med en skolbibliotekarie i en skola årskurs F-klass till årskurs fem:

Berätta om hur du blev skolans bibliotekarie:

Jag är förskollärare och hamnade här av en slump. Vet inte om det var jag som helt enkelt anpassade mig eller om ”slumpen” var rätt för mig.

Jag trivs bra med att möta eleverna genom böcker. Här öppnas många olika vägar för att kunna kommunicera och mycket annat. Under tiden som bibliotekarie återvände jag till min egen skoltid där jag upptäckte läsningens och litteraturens betydelse för mig. Den personen som jag är idag, beror till stor del på den inverkan som böckerna haft på mig. Med andra ord kan jag säga att böckerna var som extra osynliga vårdare eller uppfostrare . Böckerna hjälpte mig att få större perspektiv på världen och vidgade mina vyer. Idag är jag medveten om litteraturens roll i mitt liv och det gör att jag har en förmåga att förmedla det till elever. Här finns möjlighet att väcka deras inre intresse för läsning och böcker.

Hur upplever eleverna skolbiblioteket?

Eleverna upplever skolbiblioteket som ett mysigt rum att komma till och titta på böckerna , låna böcker och få hjälp att hitta rätt bok.

Något som förvånar dig i mötet med eleverna? 

Att man kan genom böckerna kan hitta flera olika sätt att lära känna eleverna och deras världar är så fascinerande. Att öppna en dialog med en bok som verktyg var något som var en aha upplevelse för mig. Eleverna väljer olika och är nyfikna på allt. Fantasy är mest populärt.

På vilket sätt kan du påverka deras intresse? 

Jag bemöter eleverna med respekt och nyfikenhet. Jag är intresserad av deras uppfattning av den boken som de har läst och den de vill läsa. Man vill berätta om det finns någon som lyssnar. Man vill läsa för att ha mer att berätta.

Hur ser en dag ut i skolbiblioteket?

Biblioteket öppnar kl. 08:10. Eleverna kommer för att lämna och låna böcker. Jag lämnar dem i fred så att de kan leta på egen hand. De ber om hjälp om de känner att de inte klarar själva. Jag försöker att hjälpa de genom en dialog om deras intresse och viljan.

Detta med självständighet? Jag läser ”Är svensken människa? och i boken betonas vikten av självständighet. Människan bör vara oberoende av andra människor men effekten blir att människor känner sig ensamma. Att läsa böcker kan fylla ensamheten. Det är inte farligt att bli beroende av läsning . Eller?

 

 

Detta om nyttan att läsa

Jag tycker inte om böcker om grodor eller hundar, men jag tycker om böcker om blommor.

Eleonore, 4 år, Barn- och ungdomsbokskatalogen 2016/17

Vi talar ofta om nyttan av att läsa.  Nytta förklaras i ordboken med ”något som har fördelaktig, kvarstående verkan på visst område”. Med de orden skulle vi kunna tala om nyttan att verka som läsfrämjare och fundera över vad som gör att barn och unga läser efter att ha träffat oss. Och om inte, undersöka varför?

Den långsiktiga effekten av det läsfrämjande arbetet är att möjliggöra för barn och unga att bli läsare. Det handlar såväl om läsförmåga, dvs att kunna läsa, som att de fortsätter ges möjlighet att fortsätta att läsa och att de slutligen kommer till den punkt där de självmant läser och uppskattar att läsa. För att det är roligt och viktigt för läsaren. Hur vi gör detta kan bland annat handla om att läsa högt ur böcker barn och unga inte ännu kan läsa på egen hand som att värdera den fria läsning positivt.

I kunskapsöversikten Med läsning som mål skriver litteraturvetare Jonas Andersson om detta:

Att läsning förklaras ”nyttig” uppfattas ofta som att den reduceras till att vara enbart nyttig. Men att en verksamhet för med sig ”nytta”, utesluter inte att den har ett värde i sig själv. Detta gäller inom parentes sagt inte bara litteraturen, utan all kulturutövning. Som idéhistorikern David Karlsson (2010) påpekat bygger frågan om kulturen har ett egenvärde eller är nyttig på en falsk motsättning. Det handlar inte om antingen eller. En uppdelning mellan autoteliska och instrumentella kulturer kan verka klargörande, men riskerar samtidigt att överskugga det faktum att kulturella verksamheter och både har ett egenvärde och ett instrumentellt nyttovärde. Sålunda ligger det inget motsägelsefullt i att betrakta litteraturläsning som en verksamhet med egenvärde, samtidigt som man ger det ytterligare legitimitet genom att hänvisa till exempelvis läsningens goda utbildningsmässiga och samhälleliga effekter. En nyttoeffekt av litteraturläsning i form av exempelvis ökad läsfärdighet är dessutom i sin tur ett instrument och en förutsättning för att bland annat kunna ta del av litteraturens eventuella egenvärde.

Att extensiv, fri läsning kan ha goda effekter på språkutveckling är känt sedan länge. I en avhandling om frivillig läsning hos elever i grund- och gymnasieskolan redogör exempelvis Du Toit (2004) för forskning som påvisat positiva effekter av fri läsning såsom utökad vokabulär, förbättrad skrivförmåga, bättre resultat på lästester och mer positiva attityder till läsning överlag.

Ur Med läsning som mål, om metoder och forskning på det läsfrämjande området, Kulturrådets skriftserie 2015:3

Jag intervjuade en femtonåring för några månader sedan. Detta är elevens berättelse om att läsa i skolan:

Man säger ju att ungdomar inte läser men då tycker jag att man ska låta ungdomar läsa och att det ska få vara roligt att läsa. Vi ska få läsa mer skönlitteratur  och inte mindre. Det är jättekul att läsa men det kan man bara lära sig genom att läsa. Det är till och med så att det blir roligare och roligare ju mer man läser och ju äldre man blir för man lär känna författarna och kan känna igen hur de skriver och vad de skriver om.

Ur Körling: Ovan trädtopparna, 2016

Hej HOPP!

Anne-Marie

 

Läsfrämjarintervju med bokbussbibliotekarien

Körling frågar bibliotekarien Johanna Vestfält, Krokom 

Hur är det att vara bibliotekarie?

Jag fick frågan förra veckan av en person som själv beskrev sitt arbete som ensidigt, ostimulerande och tråkigt. Stackare! Mitt svar på samma fråga är det motsatta! Det är mångsidigt (jag får hjälpa läsovana barn att hitta en spännande bok, se till att nyanlända har böcker på lättläst svenska, hjälpa studenter att få sin kursbok och lära elever att använda Legyms) stimulerande (tänk att få vara med och bidra till mer läsning!) utvecklande (det finns så mycket mer för mig att lära!)

 

Bokbussen – vad innebär arbetet?

Vi möter många låntagare varje månad, alltifrån elever på en liten skola till pensionärer som slutat köra bil och därmed inte tar sig till närmaste filial. På bokbussen blir kontakten med låntagarna ofta mer personlig än på kommunbiblioteket. Och det är ett mycket socialt arbete. En del glömmer bort att låna för att den månatliga pratstunden med oss är minst lika viktig.

Bokbussen är också väldigt viktig för kommunens elever. De flesta skolor saknar skolbibliotek och för dem är bokbussen det enda bibliotek de besöker under en månad.

Vi lyfter många böcker, tipsar om många böcker och lånar ut många böcker på vår buss.

 

Vad lär du dig om läsarnas intresse?

Det är klart att jag lär känna människors läsintresse och ofta prickar rätt med det vi tar med oss på bussen. Om jag får frågan om en viss genre, brukar jag ta med mig fler i samma och skylta med eller visa för låntagaren. På så sätt kanske låntagaren hittar något mer som hen inte räknat med. Men jag blir stundom påmind om att det inte alltid går att veta vad någon annan tycker om. Därför är det viktigt att tänka brett.

 

Hur förbereder du dig?

På de skolor vi besöker lånas det ut mycket böcker. Det kräver en hel del förarbete av oss. Vi måste ha med oss tillräckligt och fyller därför hyllorna men också backar som vi har på golvet. Vi behöver också ha ett hum om vilka åldersgrupper vi ska träffa. Och inte minst försöker vi att sprida nyinköpta böcker till alla skolturer så att det blir en bra fördelning av det nya.

Hur ser du landskapen förändras, årstiderna?

Landskapets skiftningar märker vi väl. Det går en månad mellan varje tur och mycket kan ha hänt däremellan. Detta är också något vi ofta kommenterar. Om solen skiner och fåglarna kvittrar en vårvinterdag, kan vi visserligen inte höra kvittret och skulle kanske helt av allt vilja sitta och njuta på en fjälltopp, men uppskattar ändå solljuset genom bussfönstret. Och nästa sväng kanske snön är helt borta. Då pratar vi om det. Jag tycker om att uppmärksamma dessa förändringar, att notera dem.

Hur handskas man med läsarnas lite mer privata val av böcker?

På ett större bibliotek med självbetjäning kan du vara helt anonym om du så önskar. På en bokbuss utan självbetjäning ska varje titel scannas av oss. Detta kan vara bokbussens nackdel.

Jag kommenterar aldrig valet av bok när låntagaren kommer till min lånedisk. Det är ett sätt för mig att visa respekt.

Vilka böcker skulle du önska fanns i bokbussen?

Jag önskar att vi hade en hel avdelning med böcker på andra språk än svenska. Alltfler frågar efter sådana och vi tar med oss från huvudbiblioteket efter behov. Men redan till hösten kommer min önskan att uppfyllas: Vi får en ny bokbuss och kommer att ha en flerspråksavdelning då.

Jag önskar också att vi alltid hade del 1 av alla fantasyserier för barn. De är alltid utlånade men ack så viktiga!

Hur många böcker innehåller er buss?

Ca 2000

Vilka böcker lägger ni fram och hur gör ni era val?

För oss gäller det att ha med sig det vi tror passar för dagen. Med erfarenhet anar vi ungefär vad som faller låntagarna på läppen men det är klart att vi inte säkert kan veta. Jag tycker det är viktigt att både vara följsam (dvs att skylta med säkra kort) och utmana smakerna lite, (t.ex. med serieromaner som inte lånas av så många hos oss… än!). Om jag har snappat upp att en elev tycker om att läsa om superhjältar, brukar jag ta med mig flera sådana och föreslå, eller lägga fram i hyllan.

 Vad förvånar dig i ditt arbete?

Jag förvånas ständigt över hur fort veckorna går. Det händer ofta att jag och min kollega undrar om vi åkt till fel ort… vi var ju här bara för nån vecka sedan! Kanske är det för att det är så roligt som det går fort, jag vet inte!

 Hur upplever du ditt arbete?

Förutom mångsidigt, stimulerande och utvecklande är mitt arbete viktigt, eftersom det innebär en möjlighet att påverka. Jag kan med mitt arbete se till att det finns böcker som passar alla i våra hyllor, åtminstone sträva efter det. Jag kan tillgängliggöra läsning på olika sätt (läsning med öronen, ögonen eller fingertopparna). Jag kan lyfta fram normbrytande böcker. Med rätt bok kan jag som förmedlare av litteratur faktiskt öppna dörrar och förändra.

 

Tack för intervjun. Hej HOPP!