När kunskapskraven blir dikt

Skolan har läroplanen och i den finns kunskapskraven. Att läsa om kunskapskraven  i en dikt är en textförflyttning jag gillar. Jag läser Allt om eld av Daniel Boyacioglu, 2016:

Från simhallen i Haninge rapporteras om dom nya

simkurserna

och det nya kravet på simkunnighet.

För godkänt i idrott måste man numera kunna simma

200 meter.

Rektorn på skolan berättar om alla nyanlända elever

som inte kan simma.

Det är ju jättebra att dom lär sig simma, tänker jag.

Detta är ett utdrag ur dikten Din sol, din himmel 

Till frukost: Två bilderböcker, en macka och svart kaffe

Svart kaffe. Obligatoriskt. Macka inte. Men en bok till frukost tillhör det uppvaknande jag behöver. Idag läste jag Eva Staaf och Emma AdBåges bok Tilly som trodde att … Den köpte jag för att bokhandlaren skrivit en liten fin berättelse om boken och vips var den köpt. Den andra boken jag läste till kaffesörplandet var Andreas Palmaer och Ingela P Arrhenius Hamstern är borta! och den fick mig att sätta kaffet i halsen. Min hamster försvann en gång då jag var nio år. Som jag letade! Som jag letade! Den återfanns tre dagar senare av en hund.

Frid och fröjd och god frukost.

Hej HOPP,

Anne-Marie

 

Frida Hyvönen om Roald Dahls häxorna

Söndagsintervjun i P1 lyssnar jag noggrant till. Ofta är det barndoms-skildringarna som fångar mitt intresse. Händelser som banat vägen för något eller som format eller på något annat sätt bidragit till livsberättelserna och hur vägarna skapats och stigarna från eller till har mejslats fram. Jag antecknar och lyssnar. Denna söndag intervjuar Martin Wicklin den prisbelönta musikern och låtskrivaren Frida Hyvönen.

Det är fint att lyssna till hur barndomsrummet såg ut med sina prång och vinden med sitt äventyrliga sågspån och damm. Och mammans högläsning ur Roald Dahls Häxorna och de frågor som väcktes hos den lilla Frida en gång för länge sedan. Och musiken som ett sätt att umgås och att göra något tillsammans i familjen med ett piano centralt i rummet. Att hitta på något för att kommunicera med varandra. Att hänga med kompisar handlade om att fnissa och skratta så man kissar på sig.

Jag tänker på att berättelserna, högläsningen, kan vara i centrum för gemenskapen. Och skrattet som kommer ur dem. Skönt häng helt enkelt.