Det var den där hyllan med utgallrade böcker jag såg den lilla boken. Biblioteket sålde den för fem kronor. Dessförinnan hade den legat i ett magasin för utgallrade böcker. Jag bläddrar i boken. Till baksidan. Jag vill se om den gamla bibliotekslappen finns kvar, den som klistrades in på sista sidan för att visa vem som läst boken och vilket datum boken ska lämnas in, och hur många som läst boken innan den nu går ett okänt öde till mötes. Och jag ser en gulnad lapp med en enda stämpel i. En läsare har lånat boken 1975. Boken kom till biblioteket 1973. Lite på sniskan kan man se att biblioteket har beslutat magasinera boken. Vilket år vet jag inte. Jag hittar den 2015 på en liten hylla för ”böcker 5 kronor”.
Jag köper boken. Jag ska läsa den. Det är en slags ömhet jag känner för författaren. Ett ansvar också. Och så känner jag bokens tyngd – den är en smal och tunn bok så mitt åtagande kräver inte så mycket av mig. Med boken i handen undrar jag över hur social min läsning är. Och varför jag känner så starkt för boken som inte nått ut utan under många år värmt hyllorna både i bibliotekets aktivare bokutbud som de undangömda i magasinet.
Min morbror var folkbibliotekarie en tid. Han förstod att folk gärna ville läsa det andra läst. Han såg läsare läsa den sista sidan i boken för att se att eller om de valt en bok som andra också tyckt vara läsvärd. Med detta i tanke började morbror stämpla in olika datum i böckerna, samt sätta signaturer med olika pennor för att göra det så levande som möjligt.
– Jodå, väldigt undangömda böcker kom att bli lästa, vad läsarna tyckte vet jag inte, sa morbror. Jag vet bara att läsarna fungerade så. Samtidigt som de vill vara unika i sina bokval är de sociala ur ett annat perspektiv. Böckerna blev lästa. Det är huvudsaken.
Nu sitter jag med boken i handen. Känner ett märkligt motstånd mot att läsa den. Men tänker samtidigt att jag vill göra boken till något mer än en bok för fem kronor. Kan jag ge den värde genom att läsa den? Läsning är något socialt. Kanske mer socialt än vad vi vill kännas vid. Är min läsning mer social än jag förstår? Vill jag veta att någon därute läst samma bok som jag? Och när är den sociala läsningen ett hinder? De där böckerna i travar som kommer i billigare utgåvor, lästa av alla och envar? Varför läser vi dem? Eller läser vi dem inte? Är vi sociala läsare som köper böckerna man ska ha läst men trots det inte läser?
Vi läsare. Vi läser också av varandra.
