Detta om nyttan att läsa

Jag tycker inte om böcker om grodor eller hundar, men jag tycker om böcker om blommor.

Eleonore, 4 år, Barn- och ungdomsbokskatalogen 2016/17

Vi talar ofta om nyttan av att läsa.  Nytta förklaras i ordboken med ”något som har fördelaktig, kvarstående verkan på visst område”. Med de orden skulle vi kunna tala om nyttan att verka som läsfrämjare och fundera över vad som gör att barn och unga läser efter att ha träffat oss. Och om inte, undersöka varför?

Den långsiktiga effekten av det läsfrämjande arbetet är att möjliggöra för barn och unga att bli läsare. Det handlar såväl om läsförmåga, dvs att kunna läsa, som att de fortsätter ges möjlighet att fortsätta att läsa och att de slutligen kommer till den punkt där de självmant läser och uppskattar att läsa. För att det är roligt och viktigt för läsaren. Hur vi gör detta kan bland annat handla om att läsa högt ur böcker barn och unga inte ännu kan läsa på egen hand som att värdera den fria läsning positivt.

I kunskapsöversikten Med läsning som mål skriver litteraturvetare Jonas Andersson om detta:

Att läsning förklaras ”nyttig” uppfattas ofta som att den reduceras till att vara enbart nyttig. Men att en verksamhet för med sig ”nytta”, utesluter inte att den har ett värde i sig själv. Detta gäller inom parentes sagt inte bara litteraturen, utan all kulturutövning. Som idéhistorikern David Karlsson (2010) påpekat bygger frågan om kulturen har ett egenvärde eller är nyttig på en falsk motsättning. Det handlar inte om antingen eller. En uppdelning mellan autoteliska och instrumentella kulturer kan verka klargörande, men riskerar samtidigt att överskugga det faktum att kulturella verksamheter och både har ett egenvärde och ett instrumentellt nyttovärde. Sålunda ligger det inget motsägelsefullt i att betrakta litteraturläsning som en verksamhet med egenvärde, samtidigt som man ger det ytterligare legitimitet genom att hänvisa till exempelvis läsningens goda utbildningsmässiga och samhälleliga effekter. En nyttoeffekt av litteraturläsning i form av exempelvis ökad läsfärdighet är dessutom i sin tur ett instrument och en förutsättning för att bland annat kunna ta del av litteraturens eventuella egenvärde.

Att extensiv, fri läsning kan ha goda effekter på språkutveckling är känt sedan länge. I en avhandling om frivillig läsning hos elever i grund- och gymnasieskolan redogör exempelvis Du Toit (2004) för forskning som påvisat positiva effekter av fri läsning såsom utökad vokabulär, förbättrad skrivförmåga, bättre resultat på lästester och mer positiva attityder till läsning överlag.

Ur Med läsning som mål, om metoder och forskning på det läsfrämjande området, Kulturrådets skriftserie 2015:3

Jag intervjuade en femtonåring för några månader sedan. Detta är elevens berättelse om att läsa i skolan:

Man säger ju att ungdomar inte läser men då tycker jag att man ska låta ungdomar läsa och att det ska få vara roligt att läsa. Vi ska få läsa mer skönlitteratur  och inte mindre. Det är jättekul att läsa men det kan man bara lära sig genom att läsa. Det är till och med så att det blir roligare och roligare ju mer man läser och ju äldre man blir för man lär känna författarna och kan känna igen hur de skriver och vad de skriver om.

Ur Körling: Ovan trädtopparna, 2016

Hej HOPP!

Anne-Marie

 

Bokprat och boktjat: Har vi tjatat färdigt? frågar jag

Har vi tjatat färdigt om läsning frågar jag! Johan Unenge berättar och förklarar.
Har vi tjatat färdigt om läsning frågar jag! Johan Unenge berättar och förklarar.

På Kulturrådets Ung Scen talar jag, tidigare läsambassadör och författare Johan Unenge och författaren Måns Gahrton om 20 år av tjat och prat.

När jag tänker på tjat tänker jag att det mildare ordet är påminnelse. Påminnelser om läsning handlar lika mycket om att vi vuxna funderar över hur vi visar att vi läser och själva läser som att påminna oss om platser där barn och unga kan upptäcka böcker, tidningar och vad att läsa. Återigen; det måste finnas böcker där barn är så att de kan upptäcka dem. Skolan ska se till att alla barn kan läsa. Läsutbildningen bör sträckas sig över alla läsår i skolan, från första dag till sista.

Johan Unenge talar läslov och vikten av att detta lov blir ett lov och inte en uppgift. Detta är nog så viktigt att påtala eftersom det inte handlar om hur många böcker man har läst utan att man likafullt kan upptäcka vad aktiviteten att läsa kan betyda. Så bort med alla måsten. Läslov är ett lov att läsa på.

Måns Gahrton berättar om vad böckerna kan betyda och hur mötet mellan författare och läsare kan vara en väg att börja läsa. Diskussionen fortsätter och ska fortsätta. Där vi är och där vi verkar.

p1360587

Vad är läsfrämjande?

Läsfrämjande innebär att:

  • göra läsare av läskunniga
  • öppna vägar till litteraturen för den som inte läser
  • öka tillgången till en mångfald av litteratur på olika språk och i olika former för läsare i alla åldrar
  • ge fler möjligheter till konstnärlig upplevelse genom litteratur
  • ta bort hinder för läsning, bredda repertoar och stärka läsarens självtillit och läsidentitet

Läs mer genom att ladda ned ”Med läsning som mål” Om metoder och forskning på det läsfrämjande området, Kulturrådets skriftserie 2015:3.