Igår föreläste jag i här. Överallt där jag är, och oavsett med vilka, vill jag introducera 90 sekunders högläsning. Jag väljer stycken som på ett eller annat sätt hör ihop. På så sätt för jag ut författarnas röster i rummet.
Jag högläste ur följande böcker:
- En liten bok om kärlek av Ulf Stark och Ida Björs för att belysa hur det är att mötas kring en julgran. Om språk över generationer.
- Sommar i stora skogen av Ulf Stark och Eva Eriksson – om generationsmöten och olika betydelser av en såpbubbla. Om livets frågor och förgängligheten.
- Minnena ser mig av Tomas Tranströmer – den egna drivkraften att lära sig. Barn vill lära sig. Om hindren och om möjligheterna.
- Blodsbunden av Augustin Erba – om den yttre rösten som kommer med en pappas förväntningar. Om föräldrarnas önskan om barnens utbildning.
- Läraren inom mig av mig själv – om pojken som ville ha kvar bandet till sitt hemland och om att vi är människor som vill förstå, minnas, känna och behålla.
- Och natten viskade Annabel Lee – om språkets makt och kreativiteten. Om den fantastiska styrkan i språket, fantasin och att skriva.
Nästa gång blir det andra böcker. På detta vis högläste jag för mina elever. Varje dag en boktrave och en röd tråd mellan det som finns i mångfalden berättelser. Det fina är kontakten med den blivande läsaren:
– Du, vad hette boken du läste ur? Den som handlade om julgranar och damer? … Och den där om … ?
Av Anne-Marie Körling
#90sekundershoglasning
Idag prövade jag 90 sekunders läsning. Ett födelsedagsbarn skötte tidtagningen.
Stunden på biblioteket inledde vi så. Skapade en sådan nyfiken stämning.
Alla blev extra lässugna:)
Man hinner förresten med ovanligt mycket på 90 sekunder!
Överraskande.
Tack A-M!
Vi kommer fortsätta med det.
Glada hälsningar Anki:)