Att hålla inne med bokens handling

”Det dummaste man kan göra när man vill tipsa om en bra bok är att berätta handlingen. Det är ju väldigt sällan den som gör en bok bra; snarare skrämmer man bort läsare som tycker det låter fruktansvärt tråkigt med andra världskrigsminnen (som finns med i Elly Griffiths senaste) eller seriemördare (som i Karin Slaughters nya, en av mina favoriter i år). Ändå återberättar nästan alla av oss handlingen när vi ska rekommendera något riktigt bra.”

Ja, så berättar Lotta Olsson i Dagens Nyheter 20 december 2015 och så får vi en mängd tips av Lotta Olssons tips om spännande läsning

Vi vinkade till jättemyrsloken

I Läsliv (2015 #4), tidskriften från Myndigheten för tillgängliga medier, svarar jag frågan vilken bok jag har i fickan just nu?

– Just nu har jag en liten Pixibok i fickan. Den heter ”Jättemyrsloken hjälper till” av Lotta Olsson och Maria Nilsson Thore. Jag läste den nyss för en liten en. Vi vinkade till jättemyrsloken i boken och sa hej. Vi rörde oss tillsammans in i bild och text. Efteråt umgicks vi med orden ”stor” och ”liten”. Språket kröp ut ur boken och in i samtalen om stora och små saker.

Om man vill se en jättemyrslok kan man titta här!  Man kan också läsa mer om jättemyrsloken kan man gärna läsa boken om Konstiga djur och sedan boken  En annan resa. Det går också fint att lyssna! Jag sitter och tittar på omslaget till Konstiga djur och blir glad över hur djuren vill vara nära bokstäverna. Bokstavsdjuren skulle jag vilja prata mera om.

Åh, så vackra illustrationer

– Men åh, sa den jag visade illustrationen för. Men åh så fin bild.

Vi tittar i ”Skorstensjul” av Mårten Sandén och Lina Bodén. Det är den 19:e december och vi öppnar boken på sidan med kapitel 19. Och ja, det är en konstupplevelse att se in i bokens illustrationer. De berättar! Denna omsorg om barnboken. Denna konstupplevelse den bjuder på. Både i text och bild.  Vi börjar dagen med läsupplevelsen och lånar ord av Gunilla Brodrej:

”Att läsa den här boken är som tomtebloss för ögonen och julmust för själen.”

 

”Sagornas stickbok” och namnen på kapitlen

Jag brukar läsa namnen på kapitlen noggrant i alla böcker jag tittar i. Jag funderar över hur man satt dem och vad de gör med mitt intresse. Ofta listar jag kapitlen genom att skriva av dem. Då upptäcker jag mönster. Kanske kan det vara så att författaren har valt att ha tre ord i varje rubrik eller att vissa rubriker hör ihop på ett finurligt sätt. Hur som helst så kittlar de på olika sätt med sitt efterföljande innehåll. Jag föll pladask då jag läste innehållsförteckningen i ”Sagornas stickbok” av Celia B Dackenberg:

  • Det var en gång en liten kofta
  • Pappan, katten och flickan i den röda klänningen
  • Ängsull och blomster
  • Ränderna går aldrig ur
  • Mammans hus och Mymlans blus
  • Ylle mellan raderna
  • T som i tröja
  • Trädgårdskoftan och stormtröjan
  • Estlandsvantar och Bullerbytröjor
  • Hurra för raggsockan!
  • Superhjältinna med korviga strumpor
  • Sagofastern med stickstrumpan
  • Luvan och äventyret
  • Rosenvantarna från Frostmofjället
  • Bilderbokens mamma
  • Magiska nystan
  • Vem tog nystanet?
  • med flera

När jag läser rubrikerna kan jag fundera över vilka barnböcker som hör samman med dem. Kanske delar jag litteraturen med författaren till boken, kanske får jag upptäcka böcker jag inte läst, kanske upptäcker jag att jag har andra bokval att lägga till.

Hur som helst – när vi läser och funderar över våra vänner i litteraturen – kan vi  gör det kan vi fundera över vilka kläder som kommer med dem vi läser om – och vill vi – kan vi pröva att skapa dem.

Av Anne-Marie Körling