”Läsande förebilder och läsning som social gemenskap har i ökat i betydelse för det läsfrämjande arbetet. Läsning innebär ett möte mellan läsare och text där läsaren tolkar texten utifrån egna erfarenheter, referensramar och föreställningsvärldar. I mötet med andra läsare och i läsargemenskap stärks läsidentiteten.”
Så läser jag i Läs- och litteraturfrämjandebidrag och utveckling, Kulturrådets skriftserie 2015:4
Dessa frågor kan vi utmana oss med:
- Hur är jag en läsande förebild?
- När vet jag att jag påverkade genom att vara en läsande förebild?
- Hur kom det sig att min läsning påverkade?
- På vilket sätt agerar jag läsande?
- Hur gjorde jag?
- Är jag en läsande förebild?
- Om jag inte är det – vad kan jag göra för att bli en läsande förebild?
- Hur delar jag mina läsupplevelser med andra?
- Hur talar jag om läsupplevelser?
- Behöver jag berätta om läsupplevelserna? Hur kan de påverka?
- I vilka sammanhang kan jag skapa social gemenskap där text och läsning blir centrala och gemensamma?
- Hur möter kan jag möjliggöra för läsare att möta text?
- Att tala om läsningen och de egna erfarenheterna, referensramarna och föreställningsvärldarna?
- Hur påverkar läsningen erfarenheterna, referensramarna och föreställningsvärldarna?
- Hur möts läsare?
- Hur främjas läsargemenskapen?
- Hur förklarar jag mig själv som läsare?
- Hur ser min läsaridentitet ur?
Av Anne-Marie Körling