Stärka läsidentiteten och frågor på det!

”Läsande förebilder och läsning som social gemenskap har i ökat i betydelse för det läsfrämjande arbetet. Läsning innebär ett möte mellan läsare och text där läsaren tolkar texten utifrån egna erfarenheter, referensramar och föreställningsvärldar. I mötet med andra läsare och i läsargemenskap stärks läsidentiteten.”

Så läser jag i Läs- och litteraturfrämjandebidrag och utveckling, Kulturrådets skriftserie 2015:4 

Dessa frågor kan vi utmana oss med:

  • Hur är jag en läsande förebild?
  • När vet jag att jag påverkade genom att vara en läsande förebild?
  • Hur kom det sig att min läsning påverkade?
  • På vilket sätt agerar jag läsande?
  • Hur gjorde jag?
  • Är jag en läsande förebild?
  • Om jag inte är det – vad kan jag göra för att bli en läsande förebild?
  • Hur delar jag mina läsupplevelser med andra?
  • Hur talar jag om läsupplevelser?
  • Behöver jag berätta om läsupplevelserna? Hur kan de påverka?
  • I vilka sammanhang kan jag skapa social gemenskap där text och läsning blir centrala och gemensamma?
  • Hur möter kan jag möjliggöra för läsare att möta text?
  • Att tala om läsningen och de egna erfarenheterna, referensramarna och föreställningsvärldarna?
  • Hur påverkar läsningen erfarenheterna, referensramarna och föreställningsvärldarna?
  • Hur möts läsare?
  • Hur främjas läsargemenskapen?
  • Hur förklarar jag mig själv som läsare?
  • Hur ser min läsaridentitet ur?

Av Anne-Marie Körling

 

”Unputdownable” och vänliga bokhandlare

Körling fotograferar 2016Lässkyltar Körling fotograferar 2016LässkyltarLässkyltarLässkyltarLässkyltar

Går alltid in i bokhandeln varhelst jag är. Läser av boktitlarna och skyltarna. Läser av miljön och hur böckerna läggs fram och med vilken omsorg. Ibland frågar jag bokhandlare om bokhandeln. Eller var jag hittar boken jag inte hittar.

Jag läser på hemsidor att bokhandlarna är synnerligen vänliga och det är vänliga ögon jag ser in i då jag frågar om boken. Jag tänker att det är bra att veta att bokhandlarna är vänliga för bokfrågor kan vara besvärliga. Man kan ha glömt titeln och behöver många minuter för att berätta vad man tror att boken man söker ska handla om. Och hoppas att bokhandlaren kan klura ut vilken bok det är man så gåtfullt berättar om. Eller så vill man berätta lite om boken man tänker köpa för att man är så spänd på att få läsa den. Det är fint när bokhandlarna är vänliga och tålmodiga.

Nyss frågade jag om en bok jag inte fann för att se bokhandlaren försvinna in till uppackningen för att hämta den. Sen talade vi om boken vi hade mellan oss. Den jag köpte. Den bokhandlaren skulle läsa. Jag undrade så på vilket bord boken jag köpte skulle ha legat och jag tänkte på vilken skylt som skulle omsluta den. Jag tror jag skulle lägga den ensam på ett bord, sätta dit en stol och utmana till spontanläsning här och nu. Skylten skulle uppmärksamma den synlige läsarens aktivitet:

”Läsaren har försvunnit i 60-talet och befinner sig nu i en lägenhet där en katt får en avgörande roll. Det är läsaren som gör boken.” 

Av Anne-Marie Körling

Skyltarna är från Waterstones Picadilly samt Hatchards, Picadilly

Alldeles nyss i New York

En katt, en plats och jag är biten. Bokstavligen är jag det. Bokhandlarens tips blir mitt tips. Jag köpte boken. Och så läste jag.

Jag var där alldeles nyss. I rummen, i staden, i tiden och i andra människors åsikter och tankar. Jag ser mannen som raglar på gatan och jag ser honom som berättaren ser honom. Ett fotografi från en gata jag aldrig har gått på frammanas i mitt inre. Gatubelysningens rundade fokus blir också mitt. Jag har också smärtsamt ont i handen och förnekar att jag ska göra något åt saken.

Saklig är min läsning då jag läser om den väggfasta telefonen och ringa-på-dörren kontakten. Det fanns inga mobiler att vara i ständig beredskap genom. Och jag anar vilka svar jag skulle få om jag googlade och hur oroligt jag skulle lägga samman svaren. Nu kan man inte det i romanen. Tiden är sent 60-tal.

Jag läser numera med pennan. Jag strök under kommentaren:

”- Men för guds skull – kan du inte vara lite osäker!”

Av Anne-Marie Körling