Koncentration läsning

Här har det varit en läsare

Ibland tänker jag på hur jag läser och i samma stund jag gör det är jag utanför bokens innehåll och tänker på min läsförmåga och om boken intresserar mig. Det går inte att läsa med ett halvt öga, men en anings intresse, utan när jag läser är jag där. Det betyder att boken slukar mig och stänger mig inne med sitt innehåll. Jag är onåbar. När andra vill prata med mig är jag inte tillgänglig. Jag är upptagen. Kanske det är koncentration. Kanske är det kognitiv närvaro. Jag är upptagen. Men själv är jag på resande fot, känner av någon annan människas ilska över orättvisor och kan inte slita mig förrän jag är i säkerhet. Allt för att boken gör mig involverad. Jag läser. Men om du frågar mig om hur jag läser, varför jag läser så får det vänta. Jag läser!

Någon jag intervjuade berättade att:

– I början av boken är jag självmedveten, jag tänker på att jag läser och om jag förstår det jag läser. Men efter något kapitel är den där medvetenheten försvunnen. Jag läser. Punkt.

Ja, när vi talar om unga och om deras bristande förmåga till koncentration – så sätt en bok i händerna på dem, se om boken slukar dem med hull och hår, se om de läser fast det ringer ut till rast, se om de kommer läsande till matbordet så att du måste knacka på deras axlar för att få kontakt. Titta efter den koncentrationen. Det kallas att läsa.

 

Av Anne-Marie Körling

Lämna ett svar

%d bloggare gillar detta: