Läsfrämjarkalender lucka 12: Att plantera en allé

Läsfrämjande handlar om envishet och generositet, dvs, att aldrig överge de läsfrämjande frågorna och den pågående generositeten som kommer av att vi själva gör det vi säger att andra ska göra, dvs, läser själva och öppnar de fönster som finns till litteraturen genom att högläsa det barn och unga inte kan upptäcka på egen hand.  Men också se till att det finns böcker där barn och unga är så att de kan upptäcka på egen hand och att vi då respekterar att barn också kan välja och tycka om, alldeles på egen hand. Men då behöver de få tillgång till vad det finns att läsa och behöver bekanta sig med aktiviteter som är frivilliga. Att de måste läsa för att lära de vet varenda en.

Ofta tänker jag på det långsiktiga läsfrämjandet. Och jag tänker att vi måste göra det möjligt för läsning genom att skapa förutsättningar. Om man tänker på den envishet som handlar om att skapa en allé – att förutsättningarna för en allé finns genom att vuxna träd varvas med unga – kan man få en bild av det långsiktiga.

Också Malin Lagerlöf skriver om detta i Dagbok från ditt försvinnande, 2016:

En höst läste jag Michael Pollans En andra natur: en trädgårdsodlares bildningsväg. Jag blev så tagen av det han skrev om att ingen planterar träd längre, eftersom den moderna människan saknar den typen av tidsperspektiv. Det enda som går att sälja i plantskolorna är snabbväxande japanska träd eftersom folk vill ha resultat nu, inte om fyrtio år. Jag berättade detta för dig och redan nästa dag satte vi oss i bilen och körde de åtta milen upp till plantskolan i Västerhejde som var det enda ställe där de hade kastanjer. För det var kastanjer vi skulle ha. Det var vi helt eniga om. Klassiska, långsamväxande vårdträd. Vi köpte fyra stycken. Du grävde perfekta gropar och vi gödslade enligt konstens alla regler.

Läsfrämjande arbete handlar både om det nu som skapas då vi lyssnar tillsammans på en bok eller är helt uppslukade då vi läser på egen hand men det långsiktiga arbetet att främja för både läsförmåga och läsintresse handlar om att aldrig överge frågorna om att barn och unga kan läsa och om de funnit något som ger dem möjlighet att upptäcka vad det är att läsa. Att läsa för livet hela livet.

Läsfrämjarkalender lucka 10: De berättande sångerna

Idag är det fest. Nobelprisen delas ut. Nobelpristagarna vittnar om envist arbete, tidiga upptäckter som inte övergivits utan fortsatt väcka nyfikenhet och berättar om lekens betydelse för gemenskap och fokus.

Bob Dylan förklarar i sitt tal att den som skapar tänker inte på vad det är eller förklaras vara utan är upptagen med det praktiska. Så var det för William Shakespeare och så är det för Bob Dylan. Det är andra som förklarar, beskriver och för samtalen om vad det ska kallas och hur man kan förstå.

På bokmässan lyssnade jag till Annika Thor som berättade om sitt arbete med den bok hon höll i handen och de grekiska sagorna hon läst, undersökt, formulerat om, valt ut och gjort till sina. Jag köpte boken Odjuret i Labyrinten och fick författarens hälsning och namnteckning.

Idag slår jag upp boken och läser En saga om två bröder.

Amphion och Zethus var tvillingbröder. När de hade blivit vuxna beslöt de sig för att bygga varsitt hus att bo i. Zethus arbetade flitigt alla dagens ljusa timmar och unnade sig knappt att äta. Han murade, snickrade, bar och släpade så att svetten rann.

Amphion var en skicklig musiker och kunde dikta långa, berättande sånger. Ofta avbröt han sig i arbetet med husbygget för att sätta sig ner med sitt instrument och sjunga. Många människor, både barn och vuxna, kom för att lyssna till honom, och alla älskade att höra hans berättelser om och om igen.

Trots att Zethus arbetade på var det Amphions hus som blev färdigt först. Zethus blev naturligtvis förvånad och undrade hur det hade gått till eftersom Amphions mest hade sjungit och spelat. Amphion förklarar:

Det är sant, sade Amphion, men när jag spelade på min lyra och sjöng mina berättelser dansade stenarna av sig själva upp till sina platser och lade sig tillrätta. Jag behövde inte anstränga mig alls. För, kära bror, musiken och sagorna kan uträtta lika mycket som hårt arbete.

 

 

 

Läsfrämjarkalender lucka 9: Som en sång!

– Svenska språket låter så här, säger pojken och börjar nynna.

Och jag känner igen mig men kan inte sjunga mitt eget språks melodi. Jag kan nynna hur andra språk sjunger. Jag har tänkt på den där sången som bär fram våra ord och meningar. Den vi fick så tidigt att vi knappast kan förstå eller göras medvetna om den. Kanske redan i magen fanns språkets sång och takt.

Jag minns morfars högläsningsstunder. Han läste för alla, oavsett ålder, och inte specifikt för mig eller oss små. Med den högläsningen lärde vi oss att lyssna utan att genast förstå. Vi lyssnade till morfars tonläge, hans olika stämmor när han blev de personer han läste om och hela berättelsen lät mer som en slags sång.

Jag tror det är viktigt att läsa i ett flöde så att sången går att härma och efterlikna. Även om man inte genast förstår så hör man hur språket låter. Då börjar vi med språket sång. Så här låter det:

För länge sedan …