Läsfrämjarkalender lucka 7: Dra läsaren till sig

– Hur gör du när du läser, frågar jag en elvaåring.

– Jag läser, svarar elvaåringen.

– Hur gör du när du inte förstår, frågar jag.

– Om det är i början av en bok då tänker jag att allt behöver jag inte förstå.  Men jag måste förstå tillräckligt mycket för att vilja läsa vidare. Men jag har ett knep. Det är att läsa de två första kapitlen, och tänka att jag får en slags lösning i kapitel tre. När jag läst ut boken läser jag om det första, eller de två första kapitlen. Jag avslutar boken så. Då fattar jag precis varför jag inte förstod och ser hur författaren gör för att bygga upp berättelsen.

Jag tänker på de som läser mycket. De vet att berättelsen kommer att fånga upp läsaren och att förklaringarna ges om man läser vidare. Den här pojken vet att härbärgera motståndet för en stund men de som inte läser eller är tillräckligt vana vid att läsa tror att boken är knepig redan från början och att den kommer fortsätta att vara så. Ett sätt är att antingen läsa de två första kapitlen högt så att vi tillsammans kan närma oss författarens språk och berättelsens uppbyggnad och därefter pröva att läsa den på egen hand. Det gäller att nyfikenheten och engagemanget för innehållet drar läsaren till sig.

Läsfrämjarkalender lucka 7; Gåvan är kravlösheten

Det kostade inget. Det var så han uppfattade det. En gåva. Ett ögonblick bortom ögonblicken. Trots allt. Nattens saga avlastade honom från dagens tyngd. Man lättade ankar. Han drev med vinden, oändligt lättad , och vinden var vår röst.

Som pris för resan krävdes ingenting av honom, inte ett öre, man fordrades inte minsta gentjänst. Det var inte ens en belöning. (Åh! Belöningarna … hur måste man inte bevisa att man var värd sin belöning!) Här utspelades allt i kravlöshetens land.

Kravlöst, utan pris, detta som är konstens växelmynt.

Detta skriver Daniel Pennac i boken Som en roman, om lusten att läsa, som gavs upp av Brombergs 1995. Det handlar om högläsning och det handlar om ett omedelbart nu där gemenskapen med högläsaren och läsaren/lyssnare är.

Läsfrämjarkalender lucka 5: Lånekort

Körling fotograferar 2013

Lånekortet. Denna biljett in i äventyren. En biljett för alla. Till vilka platser som helst. Lånekortet.

Jag hörde om en liten en som fått ett alldeles eget lånekort. Så värdefullt var detta kort att barnet lade det under kudden när det var dags att sova. Må alltid lånekortet laddas med detta värde. Med lånekortet följer äventyret att vara i biblioteket och upptäcka böckerna som tar med läsaren in i bildvärldar och textvärldar som saknar gränser.

I biblioteket träffade jag en lånare. I bokpåsen låg sju böcker av samma författare och i samma serie. Nioåringen en storläsare och lånekortet användes flera gånger i månaden:

– Jag lånar böcker varje vecka. Jag älskar deckarmysterier. Nu måste jag skynda hem för jag vill läsa.

Läsfrämjarkalender lucka 6: Läsa och skriva

– Jag läser för jag älskar att skriva, berättade 17-åringen jag träffade i biblioteket. Hon lämnade tillbaka boken hon läst och sa att den gav henne uppslag till något hon tänkte skriva.

Läsande och skrivande hör ihop. När man läser får man idéer och dessa idéer behöver kommuniceras. När vi skriver samtalar vi både med oss själva och med den som kanske får läsa. Att läsa och skriva är att tänka, kommunicera och lära.

Och om vi vill vidga våra perspektiv vad att skriva om kan vi läsa om det vi inte vanligtvis tycker om att läsa och detta för att få nya ord och få nya infallsvinklar att pröva vårt skrivande mot.