Den lilla söker upp böckerna. Det är färgerna. Och bokryggarna känns. Det är fint att se hur de små fingrarna möter böckerna. Intresset finns. Handen kommer tillbaka gång på gång. Jag tänker på Adain Chambers ord
Om vi ska lyckas med vårt arbete att hjälpa andra, och då i synnerhet barn, att utvecklas till intresserade, läsvilliga (och framför allt tänkande) läsare, måste vi veta hur man skapar en läsmiljö som gör det möjligt för dem.
sid 9
Så skriver Adain Chambers i inledningen till sin bok Om läsmiljö, 1994 och en bit in i boken går det att läsa om den viktiga möjligheten att botanisera bland böcker. Det där strosandet i biblioteket eller i bokhandeln, vända på en bok, bläddra fram till en sida, läsa lite här och lite där men inte bestämma sig. Det kan bokvana personer göra:
Tid avsatt för bokbotanisering är därför ett viktigt inslag i ene fungerande läsmiljö, och det ger också andra positiva effekter. Först och främst den trygghet som infinner sig då man känner sig hemma i en miljö. Människor från ”bokfattiga” hem (som var mitt) har ofta en känsla av att bibliotek och bokhandel är förbjuda platser. Alla dessa hyllor med alla dessa böcker. Var ska man börja?
sid. 42
En miljö med böcker byggs upp kring barnen, gör dem vana vid att böcker finns att röra vid, titta på och i. Jag tänker så när jag ser det där pekfingret som om och om igen känner på böckerna. Det börjar med att något finns att upptäcka. Hur en bok känns och vilken färg den lockar med.
