Också kompisens föräldrar är läsfrämjare

I radioprogrammet Söndagsintervjun där Martin Wicklin samtalar med Benny Fredriksson, ”en av kultursveriges mäktigaste”  kan vi höra hur viktig och betydelsefull en kompis föräldrar kan vara bli då det gäller läsande förebilder. I kompisens hem fanns det böcker. Där fanns också vardagssamtalen om böckerna och generositeten att bjuda på dem.

I boken Åskan av Ulf Stark (2017) finns vännen Bernt, han som vet allt, och han som har något att säga om det mesta. Bernt använder ord som telepati och vet precis vad den lilla stroppen på en basker egentligen används till. Men att kunna och vara den som förmedlar kan göra att man känner sig dum och det är inte en bra känsla:

Jag kände mig dum.

Det gjorde jag ofta när jag pratade med Bernt. För han visste allt. Bägge hans föräldrar var lärare. Dom hade ett helt rum proppfullt med böcker. Sjuhundrafemtiotre stycken. Bernt hade själv räknat dem. Det är inte trevligt att känna sig dum. Man vill åtminstone vara bra på något.

Ulf Stark, Åskan, 2017 s. 8

Jag hade många barn hemma bland våra böcker. Det var kompisar som kom och åt bullar och drack saft och gick på toaletten. Där hade jag en bokhylla med lite av allt. Jag lade vinn om att byta ut och variera bokbeståndet. Efter långa toalettbesök försvann det böcker. Har man börjat läsa och fastnat går det inte att släppa boken. Läsaren vill fortsätta läsa.

 

Av Anne-Marie Körling

Lämna ett svar

%d bloggare gillar detta: