Det var en gång det som inte var… så börjar romska sagor. Men detta är ingen saga, det är verklighet, det är berättelsen om mitt folk. En berättelse som sträcker sig tusen år tillbaka i tiden, ihopsnickrad av historiker, forskare, lingvister och veta sig påare… Men sällan berättad av en riktig rom.
Vi vet med säkerhet att vi kommer från Indien. Språket, olika inslag i vår kultur, till och med DNA-bevis, pekar specifikt på nordöstra Indien som vårt ursprung. Rajasthan och Punjabi är den del som romerna härstammar ifrån. Det finns otaliga böcker som upptar språk, kulturtraditioner och andra aspekter om romerna och vårt ursprung.
Vi har även forskare som är romer, som Ian Hancock, Ronald Lee, Hristo Kychuikov mfl , och andra icke-romska forskare, som alla pekar mot Indien som ursprungsland. Ett av de absolut viktigaste materialen som kommit på de senaste åren gjord är gjord av European Council och sammanställer alla dessa forskares arbeten.
I det materialet finner du romernas historia från Indien ända fram till nutid. Det är framtaget för att utbilda romska barn och finns att ladda ner på en rad olika språk helt gratis.
Ladda ner här
Detta är det mest omfattande material som finns om romer och dess historia och borde laddas ner av varje seriös lärare och hemspråkslärare i Sverige för att utbilda varenda elev i Sverige.
Jag har en reservation mot materialet och det är att de trots allt missat en viktig sak. Och det är att de inte tar upp en del aspekter av den romska kulturen som är livsavgörande åtminstone för romerna själva. Det rör självbilden, och varför är den så viktig? För att med den romska identiteten så finns det bland många ett stigma som följer med dig hela livet. Inte för alla men bland många.
Det märks att några av de forskarna som bidragit till materialet faktiskt bara är forskare utan någon verklig inblick i det romska folkets kultur och inte har någon som helst koll på Romanipens sanna anda. Men det är ok, ”vi som vet, vi vet”, vi känner till dessa aspekter av vår kultur.
De tar upp teorin om att romerna såldes som slavar till Persien och på så sätt började sin resa ut i världen. Sanningen ligger snarare i att det indiska folket som utvandrade snarare gjorde det på grund av erövringskrig och troligtvis inte ville bli förslavade. Och det gör mycket om du presenteras som slav eller om du presenteras som en flykting som inte ville bli förslavad.
Det indiska folket som sedermera blev det romska folket lämnade förvisso Indien ofrivilligt men inte som lågkastiga slavar. Det är en stor grupp som lämnar området med en rad olika kunskaper, präster, bönder, hantverkare, musiker och krigarkaster som lämnar Indien på grund av krig.
Kastsystemet lever kvar bland många romska grupper än idag, som tex. Kelderara, lovara, arli med flera. Oftast och under lång tid hade man specifika yrken som gick vidare från generation till generation och som gjorde det svårt att gifta sig mellan de olika ”kasterna”.
Idag har de tydliga spåren mellan de olika kasterna suddats ut och jag själv är gift med en från en annan ”kast”. Men detta indiska arv finns fortfarande kvar i viss mån och bevisar att vi inte var ”lågkastiga” utan att vi var mångfaldiga. Jag vet att många av de romska grupperna till och med känner sig överlägsna och utvalda, ja till och med förnäma. Detta är ytterligare ett bevis för ”kastsystemet” som ett indiskt arv.
När utställningen Vi är romer pågick guidade jag och mina kollegor vanliga besökare och skolor, och undervisade tjänstepersoner i Göteborg om romernas historia. Vi hade omkring 250 000 besökare och ett hundratal utbildningar för tusentals tjänstepersoner och politiker. Då händer det att samma frågor dyker upp då och då. En del var fördomsfyllda, andra bara nyfikna och en del bara okunniga. Dessa frågor var alla lika viktiga och vi uppmuntrade alla att ställa dem.
Jag brukade säga:
Idag har ni chansen att fråga om precis vad ni vill. Det finns inga dåliga frågor och jag kommer inte att anmäla någon till Diskrimineringsombudsmannen.
Det blev många skratt men det var också otroligt viktig att kunna få ställa de där frågorna. Det var viktigt att fylla på med kunskap för det är i okunskap som fördomar föds.
Även bland oss romer finns det många fördomar mot majoritetsbefolkningen som bottnar i okunskap och även vi måste konfrontera våra fördomar gentemot majoriteten. Därför brukar jag föredra personliga möten, böcker och läsande hjälper men mötet tillför ytterligare en nivå till det hela.
Konserter och mat brukar ofta vara de lättaste sätten att mötas på. Musik och mat är universella och du behöver inte kunna prata samma språk för att njuta och älska. De är områden som tillhör en djupare nivå av det mänskliga sinnet och sammanför oss alla.
Tv-programmet Kiravas på SVT och musikdokumentären Latcho Drom av regissören Tony Gatlif har gjort mer för förståelsen av romsk kultur än vad många av oss aktivister lyckats göra för att nå majoritetsbefolkningen, på grund av den universella njutningen av musik och mat.
Men det är klart att det finns mer än musik och mat i den romska kulturen som är värd att utforska. Hantverket, konsten, litteraturen och berättarkonsten är otroligt rik och värd att upptäckas och är fortfarande outforskad.
Jag kommer i kommande blogginlägg berätta om mer om det indiska spåret och lyfta två mycket betydelsefulla romska förebilder och deras betydelse för romerna. Nämligen Indira Ghandi och Weer Rajendra Rishi.
Läs mer om tidigare romska förebilder som har presenterats på bloggen.
Till dess önskar jag er baxt thaj sastipen (lycka och hälsa)
Vh Bagir Kwiek