Obemannat skolbibliotek och en hel hoper 7-åringar

Hej Anne-Marie!

Idag följde jag med mitt barn till skolan under några lektoner. Vi gick tillsammans till skolbiblioteket. Det var obemannat. Eleverna blev lämnade helt ensamma att hitta böcker. Resultatet blev en ganska stökig stund där ytterst få elever hittade något att läsa.

Vi pratade om det hemma och min man sa att hur ska barn hitta böcker på egen hand när det är svårt för vuxna att göra det. Detta är något som jag ofta ser – eleverna lämnas ensamma att hitta böcker och då slutar det allt för ofta i stök och kaos. Sen får eleverna skäll och skuldbeläggs, trots att det inte är deras fel.

Snälla, kan du skriva ett blogginlägg om detta. Det är ett så viktigt ämne!

Resa till biblioteket

Jag minns, då jag arbetade i skolbiblioteket med uppdrag att läsfrämja och verka för lässamtal så att fler barn kunde få läsa och minns hur det var när jag hittade elever i biblioteket, insläppta för att under tio minuter hitta en bok att läsa och de som inte hittade en bok att läsa fick som straff räkna i matematikboken när de andra läste. Det var mycket bekymmersamt att se hur detta drabbade de barn som inte visste något om hur man hittade böcker i det stora utbud som fanns att välja mellan, de for fram över hyllorna och tog en bok här och en där, nyfikna och glada men utan vägledning. Biblioteket ska vara en plats för alla barn i skolan och det kräver ett mottagande av vuxna som möter upp med nyfikenhet på vad barn läser och ledsagar dem som inte har hittat boken de vill läsa.

Att besöka skolbiblioteket är inte heller en isolerad företeelse utan med ett gott skolbiblioteksbesök är det inte svårt att sedan uppsöka andra bibliotek och veta att man kan gå dit. Jag intervjuade en man som berättade om sina minnen av att få besöka skolbiblioteket. Det var positiva möten och trots att han var en ganska stökig liten krabat fick han vara där. Han lärde sig också något om hur biblioteken var uppbyggda, hur man sökte böcker och vad skolbibliotekaren kunde hjälpa till med. Den utbildning han fick på skolbiblioteket gjorde att han förstod något om alla bibliotek och han fick genom skolbiblioteket en positiv bild av alla bibliotek vilket gjorde att han blev en flitig biblioteksbesökare som vuxen. Skolbiblioteksbesöken hör ihop med biblioteken och genom att möta böcker och skolbibliotekarier banar man vägen för den frivillige biblioteksbesökaren som under livet kan glädjas åt att biblioteken finns och är tillgängliga.

Så tillbaka till ditt mail. Det mest önskvärda är att biblioteken är bemannade av skolbibliotekarier som tar emot, bjuder in, presenterar litteratur och fångar in både de som redan läser, de som står på tröskeln att läsa och med värme tar emot dem som ännu inte vet och förstår vad en bok kan ge av upplevelser. Ett läsfrämjande arbete handlar om att både utbilda i vad ett bibliotek är för något, att det är allas rättigheter och att man där får möjligheten att närma sig böcker på olika sätt och att få möta bibliotekariens vänliga nyfikenhet och vilja att stötta den blivande läsaren att hitta boken.

Och för att få inblick i skolbibliotekariernas arbete, följ gärna detta flöde:

Skärmavbild 2017-02-16 kl. 19.23.44

 

Läsrapport från biblioteksrasten

Läraren skickar en hälsning via mail. Och jag vill dela det med flera. Det handlar om biblioteksrasten:

Biblioteksrasten idag:
– Jag älskar Rolf!
(Om Rolfböckerna. Elev i 1:an)
– Vilken tur att det är biblioteksrast just på onsdagar! (Elev i 4:an, som alltid kommer och tränar på engelska glosor).
– Jag står här och läser på alla böckerna på baksidan, tills jag hittar en jag vill läsa.
(Elev i 2:an, står vi boksnurran.)
Och i soffan sitter en elev uppkrupen under hela biblioteksrasten och lyssnar på boken ”De två tornen” av Tolkien i sin legimus-app.

Hej HOPP!

Läsfrämjarkalender lucka 5: Lånekort

Körling fotograferar 2013

Lånekortet. Denna biljett in i äventyren. En biljett för alla. Till vilka platser som helst. Lånekortet.

Jag hörde om en liten en som fått ett alldeles eget lånekort. Så värdefullt var detta kort att barnet lade det under kudden när det var dags att sova. Må alltid lånekortet laddas med detta värde. Med lånekortet följer äventyret att vara i biblioteket och upptäcka böckerna som tar med läsaren in i bildvärldar och textvärldar som saknar gränser.

I biblioteket träffade jag en lånare. I bokpåsen låg sju böcker av samma författare och i samma serie. Nioåringen en storläsare och lånekortet användes flera gånger i månaden:

– Jag lånar böcker varje vecka. Jag älskar deckarmysterier. Nu måste jag skynda hem för jag vill läsa.

Så kan böcker också göra

Jag skulle just putta in en bok i hyllan när jag la märke till en grön rygg lite längre bort. Den var varken särskilt hög eller tjock, ingen stor bok, men det gröna färgen drog ändå blicken till sig. Och de gula tecknen i titeln Den blinde biodlaren.

Jag tog tag, ville dra ut den. Men boken gjorde motstånd, plasten på bokbandet hade sugit sig fast i böckerna intill och gav ifrån sig en liten suck när jag slet loss dem från varandra.

Jag öppnade den, pärmarna var styva men bladen föll enkelt åt sidan, önskade mig välkommen in.

Ur Maja Lunde Binas historia. 2016