Mina lästankar två dagar innan nästa läsambassadör tar vid

Körling ritar 20+5Mina två år som läsambassadör.Två dagar kvar:

På torsdag får vi veta vem som blir den nya. Igår mötte jag föräldrar. En hel sal full av föräldrar som kom för att lyssna till hur, varför och när man ska läsa med sina med och tillsammans med sina barn. Det kändes högtidligt att möta dem. De är viktiga för barnens intresse för böcker och de har röster som de egna barnen älskar. Pappas röst. Mammas röst. Mormor och farfars röst.

Böckerna vimlar av ord. Genom böcker får vi möta ord vi inte visste fanns och ord vi känner till men som används på ett nytt sätt och i ett nytt sammanhang. När vi läser får vi tänka. Tänka och fundera. När vi läser kan vi känna med den vi läser om. Känna och tänka. Att läsa är att resa säger vi ibland. Kostnaden för den resan är liten och ändå kommer vi ut på äventyr vi aldrig kunde föreställa oss. Vi reser i tid och rum. Fram och tillbaka. En grop i marken är en övergång. Berättelser, sagor, faktatexter och vi får läsa och tänka.

Barn som inte kan läsa kan lyssna. Det är att läsa. Då vuxna läser högt blir litteraturen man ännu inte kan läsa på egen hand tillgänglig. Barn kan lyssna till mer avancerade innehåll än de kan läsa själva. Därför ska vi läsa högt för dem. De lyssnar till våra stämmor och de lånar av vårt intresse för det vi läser. Därför behöver vi vara intresserade av boken vi läser. Det gör barn och unga intresserade.

Vi behöver inte säga till barn att de läser fel böcker. De är inga kritiker. De är nyfikna, vetgiriga och intresserade. De finner trygghet i att läsa böcker de känner igen. De läser om böcker de tycker om. Många gånger läser de om böcker. De saknar sina vänner i böckerna för vänskap känner de. De vill ha samma platser där äventyren syns oändliga. Det gör att de kan möta äventyren samtidigt som de känner sig hemma både i språket och i platsen. Det barn läser kan vi ge utrymme för. De ska få läsa och de behöver få läsa. Avsätt gott om tid till stunder där vi kan läsa, i skolan och i hemmet. Be läsningen rum och betydelse genom att avsätta en gemensam tid för läsningen därhemma. Hela familjen läser. Då lånar vi koncentration av varandra. Vi lånar också intresse. Vi får struktur. Vi gör något tillsammans.

Att bekräfta barns böcker kan betyda att läsa högt ur dem. Något stycke för att återge det barn läser på egen hand. Jag läste första kapitlet ur sju av böckerna. Barnen älskade det. – Läs min! – Läs min! – Läs min! På så sätt visade jag respekt för barnens val av böcker och jag lånade ut min nyfikenhet och mitt intresse för böckerna. Barn behöver vår nyfikenhet på det de läser. Vårt intresse förstärker barnens intresse.

Barn och unga är också läsfrämjare. De berättar för varandra om böcker de läst. De visar sidor de funderar kring. De resonerar kring bilderna och vad som händer i dem. De läser tillsammans. Små barn pratar till sig sina tankar. De behöver sina röster för att tänka. Boken är en källa till muntligheten, munterheten och tänkandet. Den egna fantasin som tar vid. De egna tankarna som formas. För att boken berättar.

Vi kan alltid läsa högt för barn och unga. De får grammatiken, de får orden, de får författarens sätt att skriva, de får mångfalden, de får äventyren, de får möjlighet att tänka, de får en stund av här och nu, de får något de själva inte kan läsa, de får lyssna tillsammans. Det tar mindre än 90 sekunder att ge dem en läsupplevelse. Ett kort stycke och tankeverksamheten kittlas.

Mina föregångare; Johan Unenge och Johanna Lindbäck har fortsatt att verka för att barn och unga läser. Johan Unenge sitter med i Läsdelegationen vars uppdrag är att sätta läsandet i fokus. Johanna Lindbäck skriver ungdomsböcker och har podden Bladen brinner. Jag fortsätter att möta lärare, genom böcker och föreläsningar, konsultation och skoluppdrag. Jag har också tagit en tjänst i en skola. Där kan jag omsätta undervisningsidéer, forskning till praktik och verka för att barn får upptäcka böckerna genom samtal men också genom envis läsundervisning där de få lära sig att läsa. Lära sig läsa för att fortsätta att läsa.

Jag vill tacka för förtroendet och uppdraget. Kulturrådet har varit en källa för mig och till dem har jag vänt mig med frågor, idéer och konsultation. Och ALMA vars viktiga innehåll präglas av Astrid Lindgren tankar och delar ut ett pris som är ett av världens största. Jag vill tacka alla som har hört av sig med frågor och berättelser. Jag vill tacka bibliotekarier som berättar att deras arbete är så roligt och så viktigt. Jag vill tacka föräldrar som har frågat och undrat. Jag vill tacka alla barn och alla unga som skickat sms och berättat om hur de läser, när de läser och varför de inte läser. Jag vill tacka för upptäckter som biblioteksrasten och hur unga som själva driver sitt skolbibliotek tänker och gör. Jag vill tacka mamman som berättade om sin son som genom förskolan fick ett lånekort till biblioteket. Han lärde sig tycka om böcker genom förskolan och blev den läsfrämjare som gjorde mamman till en läsare. Jag kan göra listan mycket lång men slutar här.

Några ord lämnar jag till uppdrag för oss alla: Läs så det syns. Läs så det hörs! Besök biblioteken. Tala med en bibliotekarie. Besök bokhandeln. Tala med en bokhandlare. Duka med böcker. Böcker ska vara där barn är. Vardagsprata om läsningen: Vad har vi läst idag? Vad tänkte vi om det vi läste? 

Nu är jag nyfiken på vem som blir nästa läsambassadör. Jag kommer följa arbetet med intresse och värme.

Hej HOPP!

Elev, årskurs 7, tipsar mig om vad att läsa

När jag besöker ett bibliotek brukar jag fråga de som är där vad jag ska läsa. Denna gång är jag i skolbiblioteket i Hjulstaskolan. Där får jag förmånen att tala med en elev i årskurs sju. Jag inledde med att fråga:

– Vad tycker du att jag ska läsa?

Och detta är elevens svar och berättelse:

Om man gillar mysterium och när man söker äventyr och drama eller action så är den här passande för dig. Den heter Undertaker 1 och just denna del heter Guldätaren. En man har tagit guld från människor och ätit upp guldet. En egoistisk människa är det. Men det som händer är att folk blir misstänksamma mot det han gör och han får det jobbigare och jobbigare.

Den andra du kan läsa är:

FÄRGLÖS Chris Wooding

Jag kommer inte ihåg huvudkaraktärens namn (tittar i boken). Det handlar om den som kan räddas från döden, bli uppväckt från döda men när man blir det blir man färglös och som färglös blir människor runt omkring dig hårdare. Gedd, huvudkaraktären, var egentligen dålig människa från början men blir under bokens gång en bra människa. Han får serumet och förstår hur det är att stöta ut människor. Man kan lära sig om rasism och att insidan är det som räknas. Jag bryr mig mest om insidan. Det borde fler personer också göra. Många blir utstötta för hur de ser ut.

CORALINE av Neil Gaiman

Jag har sett filmen. Jag älskade filmen men bara sett den en gång. Coralin flyttar in i ett hus men hon hittar en ingång, men man måste ha en speciell nyckel till den och där finner hon en helt annan värld. Hon inser under berättelsen att de hon träffar där inte är som de verkar. Det är en spännande bok och äventyr, inte så läskig för mig men boken får dig att vilja fortsätta läsa. Att jag läste den för att jag sett filmen. Jag har alltid gillat äventyr, action, mysterium och spänning.

Böckerna om Sherlock Holmes!

Den jag tycker mest om handlar om Baskervilles hund, en hund som hemsöker folk. Alla människor har hemligheter. Man vill veta hur de gjorde och hur de löste det. Hur? När? Varför? Vem? Var? Dom frågorna gör att man vill få svar.

Hur mycket läser du?

Jag läser mycket. Jag tar inte med mig böcker för jag är rädd att de ska gå sönder. Jag läser i mobilen. Jag lärde mig läsa redan i sexårs. Jag älskade när min mamma läste Kalle Anka tidningar. När pappa läste tyckte jag att han inte läste som mamma. Jag tänkte att jag måste läsa för mig själv ifall dom inte kunde. I skolan blev det enklare att lära sig att läsa. Jag kan läsa jättesnabbt.

Vad vill du ägna dig åt i framtiden? 

Jag vill och drömmer om att lösa brott på internet. Det är roligt. Kanske vill jag bli författare. Jag har många drömmar. Jag vill bli samuraj, ninja, superspion, agent och detektiv och nu är jag inne på att lösa brott. Gemensamt är att jag vill lösa brott. Jag vill vara där jag inte vet vad som kommer att hända. Ha problem att lösa.

Jag tackar eleven i Hjulstaskolan för samtalet.

Läsaren om att läsa

Läsfrågor var en del av det inre klassrumsarbetet och det läsfrämjande som kommer av att lyssna till varandra, både om hur vi läser och vad vi läser. Detta skrev en av mina elever:

Läsning

Läsning är avslappning tycker jag. Ibland kan en bok göra en glad. Som till exempel om du kommer till skolan och är trött. Så har du te.x en bok om Bert. Så kan man bli glad och skratta när man läser den. Egentligen är det väldigt bra att ha i framtiden. För om du läser en faktabok så har du med faktan hela livet. När man läser så kanske du stöter på ett ord som du inte kan så lär man sig det hela livet också. Innan läste jag inte så mycket men så började jag läsa en bok som heter Vargbröder och den var verkligen som en magnet! Den var så himla spännande. När jag läste Vargbröder så gjorde samtidigt som jag läste en film som man ser i huvudet. Ja kort sagt. Läsning är en riktig gåva.

Bok- och läsrapportören denna gång är åtta år

bok-och-lasrapportoren-8-ar-png

Här är en rapport från en bok- och läsrapportör. Mamma har hjälpt till att skriva men följer noggrant det åttaåringen berättar. Här är berättelsen om hans läsning idag, ja alldeles nyss samt lite boktips:

Kapten Kalsong och moster Medusas monstruösa mani.

Den var väldigt rolig för dels har de gjort så att man kan se bilder som ser verkliga ut och för att de gör tidningar i boken, det är roliga tidningar och så är det väldigt kul att just kapten Kalsong och inte t.ex kapten Slangbella.

Jag skrattar rätt så mycket när jag läser boken. Vissa bilder är väldigt roliga för man kan alltid se något nytt och man kan alltid känna att de alltid kan göra en förbättring som de alltid gör. Kapten Kalsong böckerna alltid roligare och roligare, jag vill att de gör fler. Det får mig verkligen att läsa böcker. /R, 8 år

Det kom strax därefter ett nytt sms och det löd:

Demoner i stadshuset. 

Den var väldigt bra för att vara skräck, den var lite läskig för mig för jag har mycket inlevlingsfantasi. Jag tänker att de varelser som finns i boken kan komma ut. Det som är bra med den här boken är att det ordnar sig alltid, det blir bra och kul till slut.

Den är bra för det finns många upplevelser. Det finns många platser från verkligheten och man kan gå dit och se hur det ser ut. Till exempel är det bra för turister som kan gå dit och kolla.

Suneserien

Den är väldigt rolig och kärleksfull ibland. Den är humor och den är kärlek, den är allt. T ex när Håkan säger roliga ord. Sune är väldigt kärleksfull. Det är kul att läsa en bok om kärlek för då kan man själv bli väldigt glad. Man kan bli överraskad över saker som Sune säger. Jag blir upprörd när Sune säger att sockerdrickan blir brännvin och så.

/R. 8 år

Så kom det ytterligare ett sms. Det handlade om Bröderna Lejonhjärta

Bröderna Lejonhjärta.

Det är en väldigt sorglig bok. Den är rolig att läsa i början, men sedan blir det sorgligt. Jag såg någon som hade bra fantasi och det såg ut på den som att den var ledsen och blev ledsen, men sedan när boken var slut var det roligt och bra.

Det är bra att läsa en bok om sorg för när boken är slut har man det här lyckliga slutet och då mår man bra. Men jag gillar inte böcker som inte har ett bra slut för då blir jag lite arg och rädd, men jag har aldrig läst en sådan bok. Det är därför jag är så glad. Jag tycker att alla gör bra böcker. Jag går i tvåan och många skriver böcker och jag tycker att alla skriver bra. Några skriver om magi, kärlek, lite sorg, lite allting. Någon tänkte till och med skriva en bok om fakta och DET är en början på en författare. Det är roligt att läsa böcker. / R. 8 år.

Jag tackar för berättelsen och inblicken i din läsning. Tack från mig till dig!

Hej HOPP! Anne-Marie