Kategori: Med läsning som mål
Läsrapport från biblioteksrasten
Läraren skickar en hälsning via mail. Och jag vill dela det med flera. Det handlar om biblioteksrasten:
Biblioteksrasten idag:
– Jag älskar Rolf!
(Om Rolfböckerna. Elev i 1:an)
– Vilken tur att det är biblioteksrast just på onsdagar! (Elev i 4:an, som alltid kommer och tränar på engelska glosor).
– Jag står här och läser på alla böckerna på baksidan, tills jag hittar en jag vill läsa.
(Elev i 2:an, står vi boksnurran.)
Och i soffan sitter en elev uppkrupen under hela biblioteksrasten och lyssnar på boken ”De två tornen” av Tolkien i sin legimus-app.
Hej HOPP!
Lilla fingret pekar boken
Den lilla söker upp böckerna. Det är färgerna. Och bokryggarna känns. Det är fint att se hur de små fingrarna möter böckerna. Intresset finns. Handen kommer tillbaka gång på gång. Jag tänker på Adain Chambers ord
Om vi ska lyckas med vårt arbete att hjälpa andra, och då i synnerhet barn, att utvecklas till intresserade, läsvilliga (och framför allt tänkande) läsare, måste vi veta hur man skapar en läsmiljö som gör det möjligt för dem.
sid 9
Så skriver Adain Chambers i inledningen till sin bok Om läsmiljö, 1994 och en bit in i boken går det att läsa om den viktiga möjligheten att botanisera bland böcker. Det där strosandet i biblioteket eller i bokhandeln, vända på en bok, bläddra fram till en sida, läsa lite här och lite där men inte bestämma sig. Det kan bokvana personer göra:
Tid avsatt för bokbotanisering är därför ett viktigt inslag i ene fungerande läsmiljö, och det ger också andra positiva effekter. Först och främst den trygghet som infinner sig då man känner sig hemma i en miljö. Människor från ”bokfattiga” hem (som var mitt) har ofta en känsla av att bibliotek och bokhandel är förbjuda platser. Alla dessa hyllor med alla dessa böcker. Var ska man börja?
sid. 42
En miljö med böcker byggs upp kring barnen, gör dem vana vid att böcker finns att röra vid, titta på och i. Jag tänker så när jag ser det där pekfingret som om och om igen känner på böckerna. Det börjar med att något finns att upptäcka. Hur en bok känns och vilken färg den lockar med.
Läsa med ficklampa
– Vi läser varenda kväll, säger mamman. Sen berättar mamman mer om lässtunden tillsammans med sonen än om boken. Boken har hon läst många, många gånger.
– Ja, jag vet. Läs så länge han tycker om boken, som du brukar säga, säger hon och tittar på mig. Han tycker så mycket om att läsa med mig. Han lyser med ficklampan …
– Ficklampan?
– Ja, vi läser med ficklampa. Han lyser upp texten och jag läser den och han vet precis när jag läst klart sidan och då lyser han upp den andra texten så att jag kan fortsätta läsa. Vi lyser upp bilderna också.
Läsa med ficklampa. Det riktade ljuset. In mot boken. In i äventyret. Och mammans röst. Fint.
Hej HOPP!