Bokhandeln i Edinburgh skyltar om. Det gäller att ha tålamod. Om man inte har tålamod så kan man söka upp bokhandlaren och fråga. Vad kommer att hända på de tomma hyllorna? Bokhandlaren kan le lite hemlighetsfullt och berätta att det kommer hända spännande saker, fina titlar ska visas fram och de kommer att vara tilltalande för många men än så länge är de böcker som ska stå på bokhyllorna hemliga för kunderna. Välkomna åter.
Gissa om man blir nyfiken!
Av Anne-Marie Körling
Jag läser DN 20 mars 2016 där Johan Esk skriver en söndagskrönika som handlar om sport och framgångarna. Jag behöver tänka på det jag läser. Därför citerar jag:
Det finns en sak som är given när man ska förklara vad det är som gör att en talang blir stjärna. Och det är att det inte finns en enda given väg som fungerar. Däremot är det massor av saker som gör att den kan ta slut. Det mest grymma med alla talangvägar är att vuxenvärlden dillar i ungdomar att det som kanske finns där framme är viktigt och gör livet lyckligt.
Jag tänker på hur och att vi lär barn att läsa. Och jag tänker på att en del av dem upptäcker böckerna och andra gör det inte. Det är massor av saker som gör att läsintresset tar slut. Vi borde försöka lista ut vad det är som gör att vi lär oss att läsa men inte njuter av att fortsätta läsa. Det är något med engagemanget. Vem äger det? Vem vill läsa? Om det inte blir ett eget engagemang läser vi för någon annan. Jag intervjuade en person som sa att:
– Så fort någon vill att jag ska läsa får jag det svårt. Det blir en konflikt. Det drabbar boken jag ska läsa. Jag vill inte läsa den.
Det är något med orden ”måste” och ”ska”.
Av Anne-Marie Körling
”Blir lycklig när jag ser barn läsa. Dottern säger: Vilken vacker mening, läs om den. Hjärtat bultar. Hon inte bara läser, hon hör orden också. Vill höra dem en gång till. Och Marie läser om meningen.”
Ur Susanna Alakoski; APRIL I ANHÖRIGSVERIGE. Dagbok. Albert Bonniers Förlag, 2015.
Den här glädjen är betydelsefull. Det är en känsla som fyller föräldern. Glädje, trygghet och framtid syns gestaltat i det läsande barnet. Men den måste hållas på sparsam temperatur. På avstånd het och innerlig. Men ju närmare det läsande barnet vi kommer ju varsammare om svalkan, att hålla nere den egna glädjen till förmån för läsarens intresse. Barn ska läsa för sin egen skull och inte för att jag som förälder blir glad. Och jag vet att jag blir så glad då barn läser. Så glad, så innerligt glad. Ju närmare jag kommer läsaren ju mer måste jag hejda mig. Och boken hjälper till. Den gör att jag blir intresserad av innehållet. Och det är genom det och ur gemenskapen kring boken vi kan värma varandra med vackra ord och läsa meningar om och om igen.
Hej HOPP!
Av Anne-Marie Körling
Idag var jag på utbildning. Under varje rast satt jag och läste. Min bok låg framme på bordet under lektionerna. Så fort jag fick en möjlighet läste jag.
Vi var fjorton i rummet. Av fjorton personer kom tre att aktivt fråga om boken. Två fotograferade av den för att kanske läsa den.
Jag tycker om den egna aktiviteten kring boken. Att jag läser är min alldeles egna aktivitet. De två som frågade var aktiva att fråga. De som fotograferade av bokens omslag var också aktiva. Och den som försiktigt frågade om det var kurslitteratur var också aktiv. Allt sån´t skapar boken om boken får vara med.
Av Anne-Marie Körling