Åh, så vackra illustrationer

– Men åh, sa den jag visade illustrationen för. Men åh så fin bild.

Vi tittar i ”Skorstensjul” av Mårten Sandén och Lina Bodén. Det är den 19:e december och vi öppnar boken på sidan med kapitel 19. Och ja, det är en konstupplevelse att se in i bokens illustrationer. De berättar! Denna omsorg om barnboken. Denna konstupplevelse den bjuder på. Både i text och bild.  Vi börjar dagen med läsupplevelsen och lånar ord av Gunilla Brodrej:

”Att läsa den här boken är som tomtebloss för ögonen och julmust för själen.”

 

”Sagornas stickbok” och namnen på kapitlen

Jag brukar läsa namnen på kapitlen noggrant i alla böcker jag tittar i. Jag funderar över hur man satt dem och vad de gör med mitt intresse. Ofta listar jag kapitlen genom att skriva av dem. Då upptäcker jag mönster. Kanske kan det vara så att författaren har valt att ha tre ord i varje rubrik eller att vissa rubriker hör ihop på ett finurligt sätt. Hur som helst så kittlar de på olika sätt med sitt efterföljande innehåll. Jag föll pladask då jag läste innehållsförteckningen i ”Sagornas stickbok” av Celia B Dackenberg:

  • Det var en gång en liten kofta
  • Pappan, katten och flickan i den röda klänningen
  • Ängsull och blomster
  • Ränderna går aldrig ur
  • Mammans hus och Mymlans blus
  • Ylle mellan raderna
  • T som i tröja
  • Trädgårdskoftan och stormtröjan
  • Estlandsvantar och Bullerbytröjor
  • Hurra för raggsockan!
  • Superhjältinna med korviga strumpor
  • Sagofastern med stickstrumpan
  • Luvan och äventyret
  • Rosenvantarna från Frostmofjället
  • Bilderbokens mamma
  • Magiska nystan
  • Vem tog nystanet?
  • med flera

När jag läser rubrikerna kan jag fundera över vilka barnböcker som hör samman med dem. Kanske delar jag litteraturen med författaren till boken, kanske får jag upptäcka böcker jag inte läst, kanske upptäcker jag att jag har andra bokval att lägga till.

Hur som helst – när vi läser och funderar över våra vänner i litteraturen – kan vi  gör det kan vi fundera över vilka kläder som kommer med dem vi läser om – och vill vi – kan vi pröva att skapa dem.

Av Anne-Marie Körling

Lennart Hellsing: Om mål och medel

”Jag tror vi måste vara noga med att inte förväxla mål och medel. Vårt mål är inte att skapa goda böcker och få barn att läsa dem. Vårt mål är att, med böckerna som hjälpmedel, aktivera barnens skapande krafter och att lära dem utvinna glädje ur sin tillvaro. Man hör ofta upprepas att vi måste försöka få barnen att nå fram till de goda böckerna, men är det inte snarare tvärtom? Det är böckerna som ska nå fram till barnen. Erich Kästner har uttryck det så: ”Kanske bryr sig ungdomen för lite om litteraturen. Men säkert bryr sig litteraturen för lite om ungdomen.”

Med målsättningen hänger också en annan fråga samman. Man kan betrakta barn ur två synvinklar: barnet som människa – och barnet som blivande människa. I äldre tider har man huvudsakligen tagit fasta på det sista. Barnet har varit något i och för sig inte så mycket värt. Sitt värde har det fått av det faktum att det en gång skulle bli vuxet och då, hoppades man, kunna komma att bli en nyttig medborgare, /… / men man får för den skull aldrig glömma att barnet redan är en människa med ett legitimt behov att leva också i nuet och inte bara för framtiden.”

Ur Lennart Hellsing: Tankar om barnlitteraturen,1963 och 1999.

En bok att läsa om och om igen. Också 2015. Barn ska få leva i nuet och inte bara för framtiden.