Ian Hancock: Kako Janko

Jag lyfter fram olika romska förebilder här på bloggen. En författare eller annan person som kan verka som en positiv förebild för romska ungdomar. Jag tycker att det är otroligt viktigt att lyfta förebilder – det är något som ofta hamnat i skymundan i berättelsen om det romska folkets historia. Denna gång: Ian Hancock.

Kako betyder farbror på Kelderash-dialekten och är en hedersbetygelse som man ger alla äldre romer på samma sätt som man använder Bibijo till alla äldre romska kvinnor.

Dr. Ian Hancock, eller Kako Janko (farbor Janko) som han hellre vill bli kallad av oss yngre romer, fick förra året den högsta utmärkelsen en civilperson kan få i Storbritannien; Officer of the Most Excellent Order of the British Empire (OBE).

Han är en av romernas mest betydelsefulla förebilder – en forskare som har skrivit och medverkat i otaliga böcker om både språket, kulturen och, allra viktigast, om vår historia.

Det var i hans skrift The Pariah Syndrome som jag fick en första glimt av något som kunde vara en sammanhängande och logisk utveckling för vårt folks gemensamma historia.

Hancock fick sin utnämning för en livstid av arbete med lingvistik, historieforskning. Han är chef för programmet Romani Studies och Romani Archive and Documentation Center vid University of Texas i Austin, där han har varit professor i engelska, lingvistik och asiatiska studier sedan 1972.  Han har representerat det romska folket vid FN och tjänstgjorde som medlem av US Holocaust Memorial Council under president Bill Clinton.

Jag har aldrig fått möjligheten att få träffa Hancock, men känner mig stolt över att få ha pratat med honom ett par gånger. Särskilt stolt blev jag när han gratulerade mig för utställningen Vi är Romer och bad mig skicka en signerad bok som jag skrivit, till sin samling på University of Texas i Huston.

Många delar av utställningen Vi är Romer bygger på hans forskning, namnet på utställningen är dessutom taget från en titel på en bok han medverkat i, We are the Romani people.

I boken Danger! Educated Gypsy har han utvecklat och fördjupat sig i romsk kultur på ett helt nytt sätt. Han har efter bästa förmåga uppmuntrat och inspirerat tusentals unga romer att välja vägen mot utbildning som bästa vägen i kampen mot antiziganismen.

Det gör honom i mina ögon till den viktigaste förebilden i världen. Men i mina ögon slutar han inte där, han fördjupar sig och förklarar vår kultur, vårt språk och vår gemensamma historia, land för land, på ett sätt som saknar motstycke.

Och varför säger jag utan motstycke?  För i alla texter som jag läst av honom har jag aldrig någonsin skämts eller känt mig mindre värd, snarare tvärtom. Han förklarar vår kultur utan att be om ursäkt, han får mig att känna mig säkrare i min identitet som rom och det är en gåva som heter duga.

Han förklarar ursprung och en logisk utveckling av det som romerna har gått igenom utan att förminska eller förnedra, hans föreläsningar lämnar dig uppfylld av kunskap och han är en av de få som lyckats lyfta medvetenhet om vad romerna utsattes för under Förintelsen.

I en av sina många skrivelser lyckas han även finna bevis och spår av min egen släkt, som fyllde en stor pusselbit i min egna historia. Han kunde via dialekten spåra oss tillbaka till Rumänien och via tidsramarna av ankomsten till Polen identifiera att vår släkt var en av de som gav sig av från Rumänien efter att  hållits som slavar fram till slutet av 1800-talet.

Vår romska identitet är en tung börda att bära ibland. Att bli dömd på grund av ursprung är det många som har erfarenhet av, men att dessutom inte ha en klar bild av din identitet och historien om ditt ursprung, det är det inte många som förstår.

De som har liknande erfarenheter historiskt är de människor som togs som slavar från olika delar av Afrika. Jag har ofta bytt ut orden från tal av Martin Luther King och Malcolm X när de talar om de svartas situation i USA till romer i Europa och kan tydligt se hur samma rasistiska retorik används mot båda grupperna.

Tänk dig in i den verkligheten en stund… att var du än är i världen så är inget utav det hemma, att var du än reser eller vilket land du än bor i, så är du inte hemma. Att alla du möter ser dig som en främling i deras land och att du blir behandlad annorlunda eller till och med sämre än andra människor.

Antiziganismen finns i varje land i hela världen i varierande form, men i varje land är dess effekter kännbara på ett sätt som påverkar generationer av romer, både socio-ekonomiskt och psykologiskt.

Hancocks arbete i att bringa klarhet om romernas ursprung och historia, och höja medvetenheten om vad som skedde med det romska folket är otroligt viktigt för ett folks identitet och kultur. Eftersom han även är en av världens främsta lingvister har han också kunnat visa hur språket har utvecklats genom historien och genom romernas färdvägar genom Europa. Han har gett oss vår identitet och historia.

Ni kan hitta Ian Hancocks böcker på bibliotek eller på någon av våra romska läsambassader.

Mateo Maximoff, den första romska författaren jag någonsin läste

Jag lyfter fram olika romska förebilder här på bloggen. En författare eller annan person som kan verka som en positiv förebild för romska ungdomar. Jag tycker att det är otroligt viktigt att lyfta förebilder – det är något som ofta hamnat i skymundan i berättelsen om det romska folkets historia. Denna gång: Mateo Maximoff. 

Mateo Maximoff var den första romska författaren jag någonsin läste. Hans bok Savina berättar om en kvinna som efter en olycklig kärlek beslutar sig för att hämnas till vilket pris som helst.

Temat har skrivits om många gånger av många författare över hela världen. Jag har läst det förut men aldrig från ett romskt perspektiv. Han skriver på ett sätt där världen runt omkring, dvs ”gadje” (icke-romer), bara har en biroll, där allt istället handlar om romerna och deras värld!

En värld som är långt svunnen men som romer ändå känner igen. Med regler, traditioner och synsätt som inte längre har en plats i romernas värld idag.

Det är svårt att svälja, att för bara ett par generationer sedan var detta romernas verklighet. En värld där tradition och kultur vävdes samman med myter, och där magi och vidskepelser var en del av verkligheten.

Man får läsa om mannens dominerande ställning inom den romska kulturen men ändå lyckas Maximoff lyfta den romska kvinnans styrka i berättelsen om Savina.

Boken riskerar att fylla på fördomar som finns om romer men om man bortser från detta så är den ändå fascinerande och viktig.

Om Mateo Maximoff:
Mateo Maximoff föddes i Barcelona 1917. Hans mor kom från Ryssland. Fadern tillhörde kelderash romerna, och arbetade som metallarbetare. Under andra världskriget flydde familjen till Frankrike, där de blev satta i läger. Efter kriget bosatte sig Mateo i Frankrike. Han gav ut elva böcker och översatte även Nya testamentet /bibeln från franska till romanes. 1999 gick han bort.

Du kan hitta Mateos böcker på ditt bibliotek eller hos någon av de utsedda romska läsambassaderna:

Angels of Destiny, 1999
People of Roads, 1995
Roads without Caravans, 1993
This world that isn’t mine, 1992
Say that with tears, 1990
Vinguerka, 1987
The Doll of Mameliga, 1986
Condemned for Surviving, 1984
The Seventh Daughter, 1979
Savina 1957,
The Price of Freedom, 1955
The Ursitory, 1946

Papusza – ”den romska poesins moder”

Jag lyfter fram olika romska förebilder här på bloggen. Varje månad en ny författare eller en annan person som kan verka som en positiv förebild för romska ungdomar. Jag tycker att det är otroligt viktigt att lyfta förebilder – det är något som ofta hamnat i skymundan i berättelsen om det romska folkets historia. Först ut: Papusza. 

Bronislawa (Papusza) Wajs är den kändaste av alla romska poeter och författare. Hon var en romsk kvinna utan skolgång som överlevde den romska förintelsen i Polen under andra världskriget.

På förintelsen minnesdag den 27 januari anordnade Forum för levande historia en sedvanlig minneshögtid på Raoul Wallenbergs torg i Stockholm. Ett inslag bestod av att skådespelaren Rebecka Hemse läste Papuszas dikter på svenska och Jennie Kay, programledare på SVT, läste samma dikter på romska.

Papuszas öde är ett tragiskt då hon uteslöts av sin romska grupp. De var märkta och naturligt misstänksamma efter förintelsens spår och tyckte att hon avslöjade för mycket av vår kultur och språk för gadje, ”icke romer”, i sina texter och dikter.

Hon reagerade starkt på uteslutningen och brände otaliga av sina texter. Och sa: “Om jag bara aldrig hade lärt mig läsa och skriva då hade jag varit lyckligare”. Jag är glad att hon lärde sig läsa och skriva – för mig har hennes dikter betytt så mycket. Och de fångar romernas känslor och liv under en viktig tid.

Texterna är en del av vår historia och är fantastiskt vackra och gripande och fångar vår berättande tradition så att den kan bevaras och föras vidare för framtida generationer. Jag hyllar och tackar denna fantastiska kvinna för hennes bidrag till vår gemensamma mänskliga historia!

Papusza föddes någon gång mellan augusti 1908 och maj 1910. Exakta datumet är svårt att avgöra då de flesta romer inte föddes i sjukhus och sällan fick döpas i kyrkor.

Hon tillhör den romska gruppen som kallas för Polska Roma. Det är en av de äldsta romska grupperna i Polen och har funnits i Polen sedan sent 1700- tidigt 1800-tal. Hennes familj var ständigt på resande fot i området kring Polen och Ukraina. De flesta av romerna där försörjde sig som underhållare och var erkänt skickliga musiker.

Bild från Wikimedia Commons. Fotograf okänd.

Papusza växte upp under en orolig tid i den romska historien och hennes familj led svårt under den romska förintelsen i Polen. De lyckades överleva efter att de övergivit sina hästar och vagnar och gömt sig i skogen under andra världskriget. Ca 35 000 av de 50.000 romerna som fanns i detta område blev mördade av tyska nazister och ukrainska fascister.

Hon var en självlärd läsare och fick aldrig möjligheten att gå i skola. En judisk kvinna bytte höns mot läslektioner så att Bronislawa lärde sig att läsa lite, men hon lärde sig aldrig att skriva ordentligt.

Det finns otaliga recensioner av hennes dikter och till och med en film baserad på hennes liv, Papusza.

1962 fick Papusza en plats i polska författarförbundet. Hon har blivit översatt till tyska, engelska, franska, spanska, italienska och svenska av bland annat  Katarina Taikon.

Detta är några av de böcker som gavs ut med Papuszas dikter:
Dikchaw daj, dikchaw doj, 1951
Gili romani Papuszakre szerestyr utchody, 1950/1951

Och några böcker om och med Papusza på svenska:

Svarta rosor-romsk litteratur, kultur och historia (Tranan, 2003)
Utan hus, utan grav-romska sånger och dikter; Gunilla Lundgren och Donald Kenrick (W&W, 2002)
Papusza: Jag är där vinden är och andra sånger. Översättning: Julian Birbrajer och Anders Bodegård (Tranan, 2013)

Du kan hitta Papuszas dikter på våra bibliotek och romska läsambassader runt om i Sverige.

God läsning,
Bagir Kwiek, Sveriges läsambassadör