Läsinspirera en kompis!

 

Körling fotograferar 2016

I Library of Congress, Washington, visade bibliotekarien oss en stor burk med tips från unga läsare till andra unga läsare. Burken innehöll lappar med gula, gröna och röda meddelanden. Det var bara att välja lapp utifrån ålder och få ett boktips från en annan läsare i samma ålder. Burken var mycket omtyckt. Och man kan dra hur många lappar man vill. På lappen står det något om boken, varför den var så bra och så en avsändare.

Idén med att barn förmedlar till barn är tilltalande. Läsning är social och vi läser gärna det andra läser. Detta är ett (bland många andra sätt) att sprida information om böcker och få tips på vad att läsa. Den här idén går att göra i klassrummet och med andra rubriker än ålder. Exempelvis kunde vi skapa en burk med olika genrer och ge dem färg. Vi kan också låta våra burkar gå från klassrum till klassrum och därmed skapa osynliga läsvänner i andra klasser. Böcker länkar oss samman att prata om det vi läst och när vi vet att någon läst samma bok som vi har vi något att prata om. I biblioteken står burken tillgänglig för att upptäcka att det finns så många läsare och så många böcker att läsa.

Låt mötet med böckerna betyda att upptäcka böckerna och på en och samma gång få en osynlig läsvän. Också jag skulle dra en lapp och söka reda på den bok som rekommenderas. Vi läser!

Av Anne-Marie Körling

Jag läser, du läser, vi läser

Jag avslutar mina mail med:

  • Nyss läste jag Carina Fast Läslust i hemmet
  • Just nu läser jag Maja Lunde Binas historia
  • Jag ser fram emot att läsa Marit Törnqvist Fabians fest

Ibland avslutar de jag mailar med på samma sätt:

thumb_img_2040_1024

Då jag besökte ett bibliotek ställde jag unga läsare samma frågor:  

14 år:

Läste nyss: Spirit Animals – en jättebra fantasyserie

Just nu läser jag: Hemligheternas bok av Fredrik Agetoft

Vill läsa: Den förlorade kejsaren, fortsättningen av Fredrik Agetoft

 

8 år:

Nyss läste jag: Harry Potter del 5!

Nu läser jag: Harry Potter del 6. Jag läser flera böcker samtidigt.

Jag kommer att läsa: Harry Potter och dödsrelikerna och den som handlar om Harry Potters barn.

och bibliotekarien svarade:

Privat: Min bästa väninna av Elena Ferrante

I arbetet läser jag: Den nya Harry Potter

Högläser just nu: Ängel utan vingar av Maud Mangold

 

 

Det som en gång gjorde läsningen rolig

p1300954

– Nä, jag kan inte rita, säger någon jag talar med.

– Vad kan du rita? frågar jag.

– Streckgubbar, ja du vet … jag är ju ingen konstnär direkt… jag ritar som när jag gick i skolan.

Jag tänker på allt det vi kunde en gång men inte fortsatte med. Det vi slutade med stannade av och vi kan det vi sist kunde. Vi kan rita streckgubbar. Jag spelade piano som barn men bönade och bad om att få sluta. Idag spelar jag det sista stycket jag fick lära mig. Det jag kunde spela då det kan jag spela idag. Jag hade behövt draghjälp att fortsätta. Ofta tänker jag på barn och unga som säger att läsning suger eller att det inte är roligt och att någonting har de fått lyssna till eller en gång själva läst. Jag behöver veta något om vad som hände. Därför har jag ställt dessa frågor till barn och unga:

  • Berätta om det du läste sist?
  • Berätta om det du läser nu?
  • Berätta om något du skulle vilja kunna läsa?

Jag behöver information om hur det ser ut med läsningen och läsintresset. Låt oss säga att jag pratar med någon som inte läser och inte är intresserad av att läsa men som genom frågorna ges möjlighet att berätta något om sin läsning en gång för länge sedan. Jag frågar då om den boken, berättelsen, tidningen, novellen, artikeln eller vad det än kan vara:

  • Berätta, vad handlade den om?
  • Berätta, hur kom det sig att du läste den?
  • Du minns den, varför tror du att den lämnade avtryck?
  • Skulle gärna vilja läsa det du läst, kan du visa mig det du läst?

De som säger att de inte gillar att läsa behöver få gå tillbaka till det de en gång tyckte om och det de faktiskt läste. Eftersom jag vill att de ska få upptäcka vad läsning är och vad det kan betyda vill jag väcka läsintresset där det en gång fanns. Om vi endast frågar om det man läser nu är risken stor att vi ingenting får veta. Vi måste gå tillbaka till något som har uppfattats ha läsvärde för läsaren. Om jag breddar repertoaren av frågor kommer jag att möjliggöra för samtal om läsning:

– Alltså jag läste Bamse. Jag tyckte jättemycket om det där snälla som var i Bamse.

Det är en läsinformation vi får. Och för att börja måste vi visa intresse för det som lästes en gång för att skapa gemenskap och återskapa kontakten med vad läsningen en gång betydde för läsaren. Vi kan börja där:

– Låt oss titta i en Bamsetidning.