Det kritiska tomrummet efter favoritboken

 

Körling fotograferar 2016

– Habib var en kompis. Böckerna var som vänner. Jag hittade inga böcker efter böckerna om Habib, berättar en ung läsare.

Det blir ett tomrum när böckerna är slut. Detta tomrum är en kritisk övergång från en bok till en annan. Det gäller att ha tålamod med läsaren och envist ge högläsning som fortsätter att skapa vägar in i böckerna och som rullar ut den röda mattan till självständig läsning och det kommande valet av bok att läsa.

När barn läser något de tycker om knyter de an till boken eller bokserien. Genom att läsa en serie lär läsarna känna författarnas språk, deras sätt att berätta, hur berättelsen är uppbyggd och på ett ungefär hur händelseförloppet är och hur de kommer att sluta vilket betyder en trygg form som ger ett spännande innehåll. När de slutar läsa dessa böcker vet de inte hur de ska hitta böcker som ger dem samma upplevelser. Det gäller att se till böckernas styrka och dragningskraft snarare än till läsarnas ointresse eller ovilja. Det handlar inte om att inte vilja läsa utan om att inte veta var man kan hitta böcker som ger samma känsla och som är lika spännande, roliga eller sorgliga. Ett sätt att motverka till att detta tomrum övergår till att bli permanent är  att inte genast tvinga läsaren att hitta en ny bok utan låta läsaren bekanta sig med många olika böcker för en tid.

Det krävs visad respekt för läsarens läsupplevelse och förståelse för det boken har gett läsaren. Hellre prata en stund om Habib än att överge den lästa boken för en ny. Det handlar om nyfikenhet för den bok eleven läst och det speciella band läsaren etablerat till författaren, bokserien eller boken. Ingen bok är lika bra som den bok man just läst. Tomrummet är inte tomt utan fyllt av känslor av sorg, saknad och längtan efter en bok som är precis lika bra.

 

Av Anne-Marie Körling

 

Bok- och läsrapport från en elvaåring

Jag brukar be unga läsare sända mig information om hur läsningen ser ut där de är, vilka tankar de har om att kunna läsa och att fortsätta läsa, vad de läser och varför. Det är för att lyfta fokus på frågor om läsning och litteratur och att ge unga läsare röster. Så jag frågar och får svar:

Här kommer en rapport från en elvaåring som läser:

17 juni 2016:

Hejsan!

Nu har jag läst en bok som heter #tillsammans #utanför, och den handlade om nätmobbing. Boken har ett viktigt budskap, men var kort och väldigt dåligt skriven. Halva boken var början och handlingen och slutet gick fort. Igår var jag på stadsbiblioteket i xxx. Jag lånade en massa härlig sommarläsning som jag kan uppdatera dig med i sommar. hejdå/…

25 juni 2016:

Bok-och läsrapportör 11 år 2

Hej!

Jag har läst 5 böcker sedan sist, och tänkte berätta lite om dom. Mördande foto av Kim M Kimselius var en bok som var riktigt spännande. Lite samma sak hela tiden, men annars kul. Jag läste den på novellappen wattpad. Sen så läste jag två böcker av Kerstin Lundberg Hahn. Lyckokakan var en väldigt skojig bok som jag tror passar de flesta åldrar. Mandelhjärtat var också skojig, men mer seriös och spännande. Jag har även läst Pssst! av Anette Herzog och Katrine Clante. Världens roligaste bok! Otroligt fin seriebok med otroliga tankar från en vanlig tjej i femte klass. Saker som vi alla funderar över, men som ingen riktigt pratar om. Älskar!

Så läste jag även Rädda honom av Camilla Lagerqvist. Otroligt bra skriven bok om tidsresande, sorg och kärlek. Boken var spännande och nästan lite ”klurig”. Älskar den med!

Det var allt för mig, hörs snart!

 

 


 

Omnämnda böcker:

Bokhandlarens barn

När jag går in i en bokhandel har jag oftast inte något ärende. Det är som om jag går på en stig i en skog och upptäcker sådant jag känner igen och annat som jag inte känner igen. Jag tycker om att plocka upp böcker, slå upp sidor på måfå, oftast i mitten, aldrig i början och aldrig någonsin i slutet. Baksidorna läser jag inte utan omslaget, känslan och mittensidorna styr mitt inköp. Oftast pratar jag läsning med bokhandlaren men inte om min läsning, den är för privat, men om läsning i största allmänhet. Igår frågade jag bokhandlaren om bokhandlarens läsning och vi gick omkring och talade böcker. Jag ville också veta om några sommarböcker som bokhandlaren ömmade extra för. Jag fick en hel hoper med tips. När bokhandlaren höll en bok i handen kom en kille förbi, han var runt 12-13 år och klev rakt in i boksamtalet. Han gjorde det med en sådan kunnighet att jag trodde han var bokhandlarens barn, men inte. Han läste och vi talade om en bok han kände till. Jag bad honom rekommendera böcker att läsa och vid min kaffekopp ligger boken uppslagen.

Det slog mig att om vi talar med varandra om böckerna, inte uppifrån och ned med bristsyn och krav, så sprider vi böckerna mellan oss. Det betyder att vi intresserar oss för boken vi har mellan oss. Den vi talar oss varm om och ur vilken vi berättar.

Det är den där tonen av ”måste” som gör det svårt.

– Du måste läsa …

Jag frågar en femåring – Vad ska jag läsa?

På biblioteket frågar jag en femåring:

– Vad tycker du att jag ska läsa?

– Halvanböckerna. För jag ska bli en sån som räddar tomtar för det gör dom som bärgar bilar. Jag ska hämta Halvanböckerna så får du se hur läskigt det är att bli en astronaut. Jag vill inte bli en astronaut. Titta hur läskigt det är att ligga i en centrifugal.