– Habib var en kompis. Böckerna var som vänner. Jag hittade inga böcker efter böckerna om Habib, berättar en ung läsare.
Det blir ett tomrum när böckerna är slut. Detta tomrum är en kritisk övergång från en bok till en annan. Det gäller att ha tålamod med läsaren och envist ge högläsning som fortsätter att skapa vägar in i böckerna och som rullar ut den röda mattan till självständig läsning och det kommande valet av bok att läsa.
När barn läser något de tycker om knyter de an till boken eller bokserien. Genom att läsa en serie lär läsarna känna författarnas språk, deras sätt att berätta, hur berättelsen är uppbyggd och på ett ungefär hur händelseförloppet är och hur de kommer att sluta vilket betyder en trygg form som ger ett spännande innehåll. När de slutar läsa dessa böcker vet de inte hur de ska hitta böcker som ger dem samma upplevelser. Det gäller att se till böckernas styrka och dragningskraft snarare än till läsarnas ointresse eller ovilja. Det handlar inte om att inte vilja läsa utan om att inte veta var man kan hitta böcker som ger samma känsla och som är lika spännande, roliga eller sorgliga. Ett sätt att motverka till att detta tomrum övergår till att bli permanent är att inte genast tvinga läsaren att hitta en ny bok utan låta läsaren bekanta sig med många olika böcker för en tid.
Det krävs visad respekt för läsarens läsupplevelse och förståelse för det boken har gett läsaren. Hellre prata en stund om Habib än att överge den lästa boken för en ny. Det handlar om nyfikenhet för den bok eleven läst och det speciella band läsaren etablerat till författaren, bokserien eller boken. Ingen bok är lika bra som den bok man just läst. Tomrummet är inte tomt utan fyllt av känslor av sorg, saknad och längtan efter en bok som är precis lika bra.
Av Anne-Marie Körling
