Gästkrönikör: Renata Useinova

Renata Useinova

Renata Useinova. Foto: Domino Kai.

I den här gästkrönikan delar Renata Useinova med sig av utvalda scener och dialog ifrån långfilmsmanuset Yashaaa, Alla älskar alla, som skrevs som examensarbete på manusförfattarprogrammet vid Umeå Universitet. 

Välkomna till:

Yashaaa ALLA ÄLSKAR ALLA Att lida är att leva, av Renata Useinova

GÖTEBORG, BERGSJÖN. SOMMAREN 1987

INTRO:

Alexandra 17, har precis tagit studenten. Hon är förväntansfull och ser fram emot sin ljusa framtid. Hon ska bli flygvärdinna och flyga jorden runt. Vilken frihet, glitter och glamour hela livet! Hon ska minsann visa sin lillasyster Emina 15, vilket fantastiskt liv det finns därute. Hon ska bara bli av med sin vattenskräck först! Det krävs ju minst 200 meter bröstsim för att ens ha chansen att ansöka till flygvärdinneutbildningen. Annars så tränar Alexandra basket och kondition flera dagar i veckan och då och då besöker hon motvilligt Valhallabadet. Medan Emina bara städar, tvättar och bakar bröd. Ja, hon hänger med sina flummiga teaterkompisar också ibland. Annars är Emina den lydiga flickan, och Alexandra hatar det. Hon tycker att det är föräldrarnas roll att sköta hem och sånt.

KVINNORNAS DIALOG I KÖKET

Alexandras mamma Suada 37, står i köket och häller upp turkiskt kaffe i kaffekoppar på en stor guldbricka medan några tanter sitter vid köksbordet och röker. Någon rotar i kylen och en står vid diskbänken och skär upp en rollat till kaffet. En hemmadoft i köket som inte går att beskriva, den är både god och avslappnande samtidigt som det luktar, för mycket av allt. Alexandra ser att Suada har rött läppstift idag, och en matchande blus och kjol för en gångs skull. Bra, då slipper jag skämmas idag. tänker hon. I stora rummet, där nästan bara männen sitter hörs låten Pijanica med Saban Bajramovic från stereon. Meze står på vardagsrumsbordet och rösterna är lagom höga med glada skratt. Kvinnorna i köket skvallrar och viskar sinsemellan vid köksbordet, språken växlar mellan makedonska, arli, dzambaz, lovara och serbiska.

– Men nu är hon ju färdig med gymnasiet, bättre att hon gifter sig på en gång.
– Det är flickan som inte vill, hennes mamma har provat allt!
– Stackars kille som kom hit idag, jag tror de skall be om hennes hand. Alla vänder sig om och tittar på Alexandra som går förbi köket med en tröja över huvudet samtidigt som hon krockar med köks väggen mot badrummet.
– Vill inte vad?
– Hon vill inte gifta sig, hon vill inte baka bröd, hon hatar att städa och hjälpa till i tvättstugan, a du vet. Kvinnan sänker rösten medan Suada är ute ur köket, och fortsätter.
– Suada har inte sagt ett ord om killen till Alexandra, mamman är jättevacker och de är mycket rika. kvinnan gnider sin tumme mot lång och pekfingret som att hon räknar pengar. Kvinnorna tittar oroligt på varandra. -Flickan kommer att skämma ut oss allihopa!
– Jag har hört att hon inte ens kan laga mat!
– Gud bevare oss väl, vad skall det bli av den här flickan? Alla kvinnor runt bordet knackar i bordet och lyfter på bluskragen och spottar sig själva på bröstkorgen.

Mami 70, Alexandras farmor tittar irriterat på dem och skakar på huvudet. En av kvinnorna kom just på något.
– Hör här! hon pekar med sin cigarett som har en en jättelång aska som faller ner på golvet när hon gestikulerar. Mami och Emina tittar på askan och på varandra. – Jo, Ramis dotter skall förlova sig. Femton år, klokt. Ha!
– Bravo! Svarar en annan.
– Hennes föräldrar är verkligen kompetenta!

Mami blir skitförbannad och ryter ifrån,
– 15 år?! Ja, hon ville ha kuk!
– Det var därför hon sprang efter en man! Mami håller ut handflatan och böjer upp långfingret inåt handen och rör långfingret snabbt fram och tillbaka. Alla runt bordet blir knäpptysta och tittar på varandra. Sen börjar alla asgarva. Alla skattar utan Mami. Emina smyger ut ur köket…

EMINA OCH ALEXANDRA I BADRUMMET

Emina tvättar sin lillebror Dino 7, vid handfatet och Marko 9, står bredvid och tittar på. Alexandra skyndar på pojkarna och plockar samtidigt ner sina träningskläder från klädstrecket. Sen föser hon ut pojkarna ur badrummet och håller kvar Emina. Alexandra låser badrumsdörren och börjar klä om samtidigt som hon frågar Emina
– Såg du killen?
– Krullebaggen?
– Ja. Vad fan tror dom. Tror dom jag inte fattar?
– Han har sett dig i skolkatalogen. säger Emina.
– Va?
–När hans kompis visade bild på dig.
– Vem?
– Och då bestämde han sig för att han skulle ha dig!
–Va? Vem fan tror han att han är? Jävla Tom Jones, eller? Emina ser allvarlig ut. -Alex, Jag tror det är kört. De har redan planerat att ni ska träffas i Jugge. De väntade bara på din student.
– Va?
–JA, jag tjyvlyssnade när de tjöta i köket dag. Alexandra fnyser.
–Fyfan, hitta en brud i en skolkatalog, jävla Tom Jones!

Alexandra tar sin träningsjacka och ska precis stänga badrumsdörren. Emina haffar tag i träningsjackan.
–Alex, Vi hittar på nått. Spela dum nu bara…

JOGGING BERGSJÖBADET BERGSJÖSKOLAN

BESKRIVNING:

Alexandra är ute och joggar. Med sig har hon sin pippigula Sony Walkman, där Donna Summer sjunger On the radio på högsta volym. Hon har håret i hästsvans, sina grå collegekläder, vitt pannband vita basketkängor och dubbla tubsockar med ränder. Klädstilen är jätteviktig för Alexandra, för den är så lik Leeroys stil i Fame hon kan komma. Hon joggar på landsvägen mot Rymdtorget, på gångbanan mellan husen, på vägen genom skogsområdet vid pissehissen och in i bostadsområdet innan sjön. Miljonkomplex-byggnaderna av betong och asfalterade vägar ringlar sig överallt på ena sidan, blandat med frodig grönska och skog på andra, allt bara fladdrar förbi när hon springer.

Framme vid Bergsjö-badet stannar Alexandra till och vilar. Hon svalkar av fötterna i vattnet och sitter barfota en stund på klipporna. Hon känner sig fri. På vägen hem springer hon i snabbare takt, hon älskar flåset. Hon sjunger med i Eye of the tiger tyst mellan andetagen. Människor med olika ursprung hälsar på Alexandra när hon joggar förbi dem. De låtsas teckna att de också joggar. Olika dofter avlöser varandra på hela joggingrundan, allt från cigarettrök, stekt fisk, skogslöv, nybakat bröd, och tvättstuga. Väl framme vid omklädningsrummet i Bergsjönskolan möts hon av tjejernas handdukar som kastas mot henne när hon öppnar dörren. Alexandra skrattar högt.

BILEN PACKAS

Elvis 36, pappan i familjen, har parkerat sin gula Mercedes Benz limousine utanför svaldörren till lägenheten med alla dörrar och bagageluckan öppen. Limousine är ju det enda sättet att få plats med alla barn i, annars var kanske en Volkswagen-buss ett annat alternativ, men det var aldrig ett alternativ för just denna familjen, Jugoslaver och romer kan inte köra andra bilar än Mercedes och ev BMV förresten, alla andra märken betyder att man är misslyckad. I bilradion spelas ett kassettband med Esma Redzepova. Bilen är full med prylar. Det ligger inplastade presenter i form av sjaletter och herrskjortor löst i bagageutrymmet blandat med Bond cigarettlimpor, mediciner, och flera paket med Treo Comp, rulltobak och filter, samt flera glasburkar med Nescafé. Och även barnens nyinköpta sommarkläder. Marko tittar nyfiket på när Suada packar ner kläderna i bakluckan mellan resväskor, påsar, skor och allt möjligt blandat, och frågar -Mamma, vad fin tröja, är den till mig?
– Ja, svarar Suada ansträngt. Hon är orolig för att all packning inte kommer att få plats.

Marko fortsätter:
– Kan jag få ha den på mig nu?
– Nä, den skall du ha på semestern. svarar Suada. Marko tänker efter.
– Men det är ju semester nu, du sa ju det.
– Nä, den skall du ha i Jugoslavien så de ser hur fina barn jag har. svarar Suada vänligt men bestämt.
– Skall vi inte vara fina nu då? undrar Marko.
– Nä, det behövs inte nu. Suadas röst börjar bli irriterad…

Alexandra hör diskussionen och flikar retsamt in:
– Nä, för nu kan inte de fattiga barnen se hur fina vi är, Marko.
– Det förstå du väl? Suada stirrar ilsket på Alexandra. Alexandra ser ett hål i Markos T-shirt och stoppar in fingret och skrattar, pekandes i hålet.
– De skall väl inte tro att vi går runt med kläder med hål i. Marko slinter plötsligt till och trillar baklänges. Tröjan går sönder. Suada kokar av ilska och spottar efter Alexandra och slänger en träsko efter henne. Alexandra duckar.
– Men vafan, barnmisshandel! ropar Alexandra högt. Polskan som stått på balkongen och betraktat dem i smyg hela tiden kikar avslöjad fram från sin balkong och håller förfärat på att sätta cigarettröken i halsen!

TULLEN SLOVENIEN – I BILEN

– Äntligen! Sista tullen. Nu är vi nära! säger Emina glatt. Suada tittar irriterat på Emina. Eminas leende försvinner. Elvis röker genom bilrutan och stänger av bilmotorn.

Vid tullen står fyra slovenska tulltjänstemän med varsin cigarett i mungipan och smakar på Suadas Bond-cigaretter samtidigt som de går igenom passen. Hela familjen sitter i den stekheta bilen och kan inget annat än att vänta. Alexandra torkar av svett från sina sovande syskon som ligger utspridda i bilen, samtidigt ser hon genom rutan hur cigarettlimporna bli beslagtagna. Suada suckar. Tjänstemännen skrattar högt sinsemellan och slänger fimparna mellan bilarna i kön och vinkar äntligen fram bilen. De minsta vaknar till av motorljudet.

Elvis tittar frustrerat i backspegeln när han kör därifrån och ser hur tulltjänstemännen delar upp cigarettlimporna sinsemellan. Och när han får syn på en Nescafe-burk blir han rosenrasande. -Mater ti jebam fachisticka! Alexandra och Emina tittar på varandra, de ogillar hans uttryck och gör miner i smyg för föräldrarna. Dino ser detta och skvallrar.
– Tato, Emina räcker ut tungan. Tato!

Elvis tar genast sin älskade son i försvar.
– Ge fan i att räcka ut tungan mot min son, uppfattat? Era grisar! Dino härmar sin pappa.
– Fachistata! Ni e tjejer, ni ska hålla käft! hahah. Suada tittar på Dino och plockar upp en vattenflaska från bilgolvet och häller upp ett halvt glas vatten, hon måttar med fingret exakt vid en linje på glaset och lägger i en Treo Comp. Dino ser glad ut, han tror att det är läsk till honom.

MAKEDONIEN SUADAS-HUS UTEPLATSEN

Kvällen är ung och stjärnklar, Alexandra sitter ute på terassen med Mami och jämngamla kusin Beti. De dricker the med citronklyftor och massor av socker i, precis som morfar brukar göra. Levande musik hörs på avstånd och Alexandra njuter i nuet. Det är alltid bröllop och fest utomhus på sommaren och det är svårt att tänka på att vara någon annanstans än just här, just nu. Alexandra sluter händerna om koppen och drar in doften ur den varma ångan och citronerna långt in i näsan. Hon blir helt svettig på pannan. Beti betraktar sin underliga kusin.

Musiken störs av förbipasserande längs gatan då och då. Men Alexandra reagerar inte, hon blundar och luktar i koppen, som tjuren Ferdinand med sina blommor. Ljudet blir ännu högre av mansröster utifrån. Beti och Mami blir lite nyfikna. Samtidigt kommer Emina och Alina 14, ut på terrassen. -Snälla syrran, för min skull! säger Alina. Du har ju inte utegångsförbud längre! -Har du blivit nunna, eller? frågar Emina.
– Men vem ska vara med Mami? De e la taskigt att lämna henne själv? frågar Alexandra. Titta va mysigt vi har det. Alexandra virar in Mami med en filt som en baby. Mami skrattar och gör sig loss, hon har siktat in sig på gänget utanför staketet. Mami tar i ända från tårna:
– Ungdomar! Det räcker! Akta så ni inte spricker! Killarna stannar upp, och sen fortsätter de, de tror att Mami skojar med dem. De låtsas stryper, puttar och kramas vartannat och skrattar högt. Mami glor på kilarna samtidigt som Alexandra fortfarande försöker klä ut Mami till sin bäbis. Plötsligt sätter sig Mami upp i fotöljen.
– Är ni döva? Han mi bul!

Alexandra har fullt upp med att fixa till filten som Mami puttat undan medan en av killarna vågar sig innanför grinden. Dzani 21, en basketspelande 187cm lång, atletisk byggt med en kropp som en grekisk Gud, tjockt svart hår, stora gröna ögon, fylliga läppar, perfekt mun och tänder. Klädd i en åtsmitande beige linneskjorta med perfekt antal knappar uppknäppt så man ser hans solbrända vackra hy, och mossgröna snyggt matchande byxor som sitter perfekt. Han kliver rätt in i tjejernas sfär och låtsas inte höra vad Mami säger och spelar sårad för de hårda orden. Han vill komma närmare tjejerna.
– Är ni döva? Varför gapar ni så? Jag skall skita på era huvuden, allihopa! Mami svär och lever rövare. Dzani stiger längre in i trädgården och hans vänner hänger efter, men vågar inte gå hela vägen fram. Dzani lutar sig fram mot Mami vid uteplatsen.
– Mami, vad sa du till oss? Förlåt att vi pratade så högt, jag hörde inte för musiken. Dzani ser sig nyfiket omkring samtidigt som han spelar rollen väl i dramat som Mami bjudit in honom i.
– Ni pratade inte, det lät som om ni höll på att spricka! svarar Mami.

Alexandra är fullt koncentrerad på att få den sista koppen varmt vatten till sitt the och skär upp citroner vid bordet med ryggen mot resten av gänget.
– Men Mami, förlåt. Men vad sa du till oss på riktigt? upprepar Dzani.
– Jag sa att jag skulle skita på er allihop! svarar Mami helt uppriktigt. Dzani höjer sitt ögonbryn. Alexandra sätter sig just ner och hör vad Mami säger till den främmande killen. Hon känner sig obekväm när hon märker att killen inte verkar gå. Så hon tar upp en kudde i knät, för att placera den precis så att hon kan dölja sitt ansikte bakom den. Beti tittar ner i sin kopp när Mami än en gång svär, Dzani tittar efter sina vänner, och ser att de håller för sina munnar och fnissar. Sen brister alla ut i ett hejdundrande gapskratt. Alexandra passar på att sänka kudden exakt så lite så att hon kan få en glimt av denna modiga unga man. Och precis just då som hon skall titta närmare på Dzani så låter han blicken falla på just henne, i samma sekund, utan att vrida på sitt huvud när han fortfarande pratar med Mami, som undrar vems son han är. Hans stora gröna ögon…

Renata Useinova

Presentation av Renata
Jag är 51 år och mamma till två vuxna barn, och två barnbarn. Är utbildad undersköterska med inriktning geriatrik. Jag tänkte utbilda mig till psykolog men hamnade på manusförfattarprogrammet på Umeå Universitet istället. Har precis adopterat en 10-årig hund ifrån Spanien.

Mitt första språk var svenska, för mamma tyckte att det var viktigt att jag kunde språket i landet vi nu skulle leva i. I familjen som jag sen växte upp i kände jag mig ständigt missförstådd. Jag hade en fot i två, eller rättare sagt i tre världar. Den svenska, jugoslaviska och den romska. Jag har alltid skrivit mycket, allt ifrån dikter och dagbok till små berättelser om älvor, troll, nissar och småfolk i skogen. Jag älskar att skriva sagor och pedagogiska berättelser för barn. Min stora barndomsdröm har alltid varit att bli författare. Jag vet inte vart jag fick den idén ifrån. För jag såg aldrig någon vuxen skriva. Min mamma tex var analfabet. Kanske var det ifrån breven de skrev och läste ifrån sina släktingar ifrån Jugoslavien. Det satt alltid flera personer, högtidligt samlade varje gång ett brev skulle läsas upp.

När Bagir, min fantastiska barndomsvän frågade om jag ville skriva på hans bloggsida, så blev jag jättestolt och kände mig hedrad. Klart jag vill, vi har ju drömt om att göra något kul tillsammans sedan vi var barn. Och numera så är han ju en jättefin förebild för så många. Jag valde att att mitt blogginlägg skulle bestå av några enstaka scener från mitt examensarbete på Umeå Universitets Manusförfattarutbildning för tv, film och nya medier. 2016.

Bagir som har fått ta del av hela examensarbetet berättar hur påverkad han blev utav min personliga berättelse då han läst hela mitt filmmanus och hur mycket jag förändrat hans syn på hela sin barndom och värld. Att han inte haft någon aning om alla orättvisor som fanns omkring oss, på grund av att han faktiskt hade turen att födas som pojke. Det var viktigt för mig att höra, för det var exakt den reaktionen jag ville åstadkomma. I filmmanuset så blandar jag iskall verklighet med heta känslor och skön humor.

Och jag bjuder in hela världen att få kika in genom mitt nyckelhål, in till den hemlighetsfulla världen. Världen som faktiskt existerar mitt framför ansiktet på de flesta, samtidigt som deras enda bild av hur riktiga romer lever är den enkelriktade bilden av tiggaren utanför ICA’n tyvärr..

Bagir om Renatas manus och blogginlägg
YASHAA är ett manus som Renata lät mig läsa, hon är en romsk tjej några år äldre än mig som växte upp i Bergsjön bara några gårdar ifrån mig. Vi gick i samma skola och våra familjer umgicks och vi träffades ofta. Hennes syster och jag själv var i samma ålder och vi växte upp med många syskon i stora familjer. Vi kommer från två olika romska grupper men den skillnaden såg jag aldrig som barn eller vuxen, för mig var det bara tryggt och skönt att ha någon som själva var romer i närheten. Vi växte ifrån varandra med egna familjer och hittade tillbaka till varandra under en författarverkstad som anordnades av författarcentrum i väst i Göteborg, vi skrattade åt alla minnen under uppväxten i Bergsjön och allt som vi upplevde under dom där underbara åren som barn och tonåringar i vårt älskade område.

Trots dom gemensamma minnena och likheterna som romer så var det en del som jag totalt missade. Och det var hur stor skillnad det var att växa upp som kille i en romsk familj på den tiden. Jag älskar alla mina systrar, döttrar och jag har aldrig sett på kvinnor som något annat än mina absolut jämlikar på alla sätt och vis. Visst har vi fysiska skillnader som män och kvinnor men i övrigt så är vi absolut precis lika värdefulla. När jag läste Renatas manus så skrattade jag åt hennes enorma humor som kanske är typisk romsk och glädje mig över att någon skriver en inblick i en romsk tjejs vardag från en tid som jag kan relatera till. Det som förvånade mig var insikten om att vi behandlade våra flickor så totalt annorlunda och vad det fick för konsekvenser för dem.

Tillbakablick från läsambassadörens 2020

Det har varit ett händelserikt år.

Det började helt fantastiskt med 20-tal intervjuer i tidningar och radio, kalendern bokades upp och jag var redan fullbokad hela året innan Covid-19 slog till och förändrade allt, inte bara för mig utan för oss alla.

Sakta men säkert avbokades evenemang efter evenemang och det kändes riktigt tungt. Under sommarens optimism började det sakta fyllas på igen och kalendern fylldes upp för att återigen avbokas.

Det kan kännas tungt ibland men när jag tittar tillbaka på detta år så förvånas jag över att så mycket har lyckats genomföras ändå.

De flesta föreläsningarna är digitala och trots att det är digitalt och jag saknar publiken så funkar det. Fotograferingar och intervjuer har blivit av, jag tror att jag deltagit i över 40-intervjuer under detta första år.  Jag kan se att det finns ett stort intresse för läsambassadörsuppdraget.

Olika aktörer har hört av sig från olika länder runt hela världen och nya kontakter har knutits. Föreningar har startats, bland annat en jättefin organisation som jag är extra stolt över att få ha stöttat som heter Romska Akademiker.

Välgörenhetskonserter för att hjälpa romska byar under lock down var en fin upplevelse och jag ser att det blir fler och fler som lär sig att jobba på nya sätt under denna tuffa tid som vi alla går igenom.

Även kring språk och översättningar sker en del, till exempel har jag fått i uppdrag att översätta Bamse till två romska varietéer. Trots att jag saknar det mänskliga mötet med andra så fortsätter arbetet framåt.

Filmerna kring läsambassadörsuppdraget, med boktips och dylikt som kan bli ett viktigt verktyg nu i dessa tider då fysiska besök ibland är omöjliga. En film vänder sig till bibliotek som även bjuds in till att bli romska läsambassader.

Snart är det dags för romska läsambassader att utses. Som ni kanske vet så önskar jag se att den romska berättarskatten nedtecknas, arbetet med det fortskrider framöver.

Jag hoppas på ett bättre nytt 2021 där vi kan fortsätta vårt arbete med läsambassadörsuppdraget lite närmare och lite ”analogare”.

Några evenemang jag deltagit i hösten 2020:

Kulturutveckling i Västra Götaland arrangerar regelbundet Croissanter och litteratur, den 10 september deltog jag på en livesändning. Den kan vara extra intressant för bibliotek och läsfrämjare eftersom fokus är kring de områdena.
Se sändningen här  

Den 3 oktober var Gävle kommuns minoritetsvecka, 2020. Jag reste till Gävle och höll en föreläsning, Kunskap är makt, som går att
se via Studieförbundet Vuxenskolan Gävleborg.
Se föreläsningen

Bagir Kwiek under föreläsning hos Kultur Gävleborg, Region Gävleborg.
Bagir Kwiek under föreläsningen Kunskap är makt, arrangerad av Kultur Gävleborg, Region Gävleborg.

I Gävleborg har man även tagit fram språkpaket på nationella minoritetsspråk som jag fick ta del av efter föreläsningen.
Läs mer om språkpaketet

Den 24 oktober ägde Kaga Kulturdag rum.  Det var tredje året i rad som Kaga utanför Linköping arrangerade en kulturdag. Jag berättade om romernas situation i Sverige och i världen. Därtill framträdde jag tillsammans med sopranen Susanna Stern och Duo Dialog i växelspel med nutida romska texter som jag läste.
Läs mer om Kaga kulturdag

Under flera år har jag besökt Hvitfeldska Gymnasiet och berättat om minoriteten romer med mera. I år berättade jag också om vad det innebär att vara läsambassadör och att främja ALLAS läslust.

Några artiklar och blogginlägg:

I årets Barn- och ungdomskatalog finns en berättelse som jag skrivit om mina upplevelser från min egen skoltid.
Läs berättelsen här

Till läsambassadörens har jag bjudit in olika gästbloggar från minoriteten romer, först ut var Ajten Berlafa som berättar om Bilder av den romska kvinnan i litteraturen och media.
Läs Ajtens inlägg

Filmer om läsambassadören, dels en som handlar om läsningens betydelser, romernas historia och hur jag som barn upptäckte biblioteket i Bergsjön, dels filmer där jag ger boktips och läser högt.
Se filmerna här 

Information om romska läsambassader 

Bagir Kwiek, Sveriges Läsambassadör

Om bibliotek, läsningens betydelse och romska läsambassader

En hälsning från läsambassadören Bagir Kwiek till Sveriges bibliotek:

Te aven Baxtale. ”Jag önskar er lycka” (gammal romsk hälsningsfras)

Jag har alltid älskat bibliotek och ser dem som en oas av kunskap, en plats där alla är välkomna oavsett ålder, kön eller social status. Biblioteket är en plats där kunskap är tillgänglig för alla. Därför är det en viktig del av vårt demokratiska samhälle och en byggsten för ett jämlikt samhälle som är tillgängligt för alla.

Flera bibliotek har redan ansökt om att få bli romsk läsambassad, tack till er.

Jag ser fram emot att fler vill delta, då detta är ett viktigt steg för bibliotek. Inte endast för att uppfylla bibliotekens uppdrag kring att synliggöra minoriteter i Sverige. Det är även en symboliskt viktig handling för att visa att romer och övriga minoriteter i Sverige är en del av vårt lands historia.

Nationella minoriteter förtjänar och är en självklar del av våra mest demokratiska institutioner – nämligen biblioteken.

Fördomar bygger ofta på okunskap och det enda sättet att bekämpa fördomar är med kunskap. Därför är biblioteken en så otroligt viktig del i kampen mot den fördom som kallas antiziganism och varit en del av vår svenska historia i över 500 år.

Jag är oerhört stolt och glad över att vi tillsammans tar detta första steg för att lyfta en av våra mest utsatta svenska minoriteter och för att ni förstår vikten av att göra oss synliga, genom att ansöka om att få bli en romsk läsambassad.

I december kommer vi att utse de bibliotek som kommer att få besök av mig inom en snar framtid. Jag vill personligen tacka er som vill vara en romsk läsambassad. Jag ser fram emot att få lyfta bibliotek som skinande exempel i vårt fantastiska land.

Till dess önskar jag er Zor baxt thaj sastipen, ”styrka, lycka och hälsa” (gammal romsk avskedsfras).
Bagir Kwiek, Sveriges läsambassadör

I denna film kan man höra Bagir Kwiek berätta om bibliotek och läsningens betydelse, om romernas historia och hur han som barn upptäckte biblioteket i Bergsjön. Filmen är inspelad just på Bergsjöns bibliotek i Göteborg.
Se syntolkad version

* * *

Hur man ansöker om att bli romsk läsambassad

På Kulturrådets webbsida finns ett formulär för bibliotek att fylla för att bli romsk läsambassad. Sista ansökningsdatum är 30 november.
Läs mer och ansök här

Fler tips på vad ni som bibliotek kan göra:

    • Se över er litteratur kring nationella minoriteter och på nationella minoritetsspråk. Vad saknas? Finns det titlar som är föråldrade och behöver gallras? Katalogen för litteratur på nationella minoritetsspråk kan ge tips och vara en inköpsvägledning.
      Läs, ladda ner och beställ katalogen här 
    • Komplettera ert digitala utbud med resurser som finns på nationella minoritetsspråk,
      Besök UR Play 
    • Fundera kring hur ni skyltar och uppmärksammar nationella minoriteter och minoriteten romer. Förutom Internationella Roma dagen  8 april firas flera högtider och helgon under året, läs mer här:
      Läs mer om romska högtider
    • Öka er kunskap om nationella minoriteter/minoriteten romer. Kunskap ger förståelse, insikter och bekräftelse åt var och en. Visste du till exempel att rom betyder människa?
      Här finns tips som kan underlätta i arbetet och Länkbank med olika kunskapskällor inom området
      • Sist men inte minst, ta reda på mer kring vilka föreningar och kontakter till nationella minoriteter och romer som finns i er kommun eller stadsdel och som ni eventuellt kan samarbeta med. Kanske kan ni göra gemensamma program och aktiviteter?

Gästkrönika: Bilder av den romska kvinnan i litteraturen och media

Jag har bjudit ett par olika personer från minoriteten romer som skriver varsitt blogginlägg. Den första gästkrönikören är Ajten Berlafa.
/Bagir Kwiek

Om Ajten Berlafa:
Ajten Berlafa är en mångsysslare. Hon är bland annat chef för utbildning, språk och forskning i International Romani Union och expert inom romska kvinnofrågor på Europarådet. Därtill projektledare, paneldebattör, integrationsmentor, lärare, översättare och tolk. Ajten Berlafa medverkar i antologin Den ohörda historien – om romska- och resandeberättelser med texten Tjugo sekunder – marken skälver i Skopje och Min syster Meneksa. Ajten medverkar även i antologin Vi är romer. I framtiden drömmer hon om att ge ut en roman.

För övrigt anser Ajten Berlafa att Internationella Kvinnodagen är en dag då kvinnor i hela världen har möjlighet att göra sina röster hörda. I det här blogginlägget skriver hon om bilder av den romska kvinnan.

***

Jag vill göra ett försök att problematisera kring föreställningar som än idag lever kvar och vad de kan leda till. Jag känner mig priviligierad och stolt att också få chansen skriva om mina romska förebilder som har uppmuntrat och inspirerat mig att välja vägen mot utbildning – den bästa vägen i kampen mot en bättre morgondag.

En välkänd karaktär inom litteraturen är den förföriska och exotiska Carmen i Bizets opera. Författarens och kompositörens skildring av Carmen förkroppsligar nästan alla stereotyper och myter om den romska kvinnan i deras samhällen men också i dagens. Carmen en vacker kvinna och en fri ande som överträder gränserna i ett patriarkaliskt samhälle. Hon lever på marginalen och är involverad i olika småbrott. Det ges ett sken av att hon är oseriös i sin sexualitet och hon kan berätta öden, del vill säga sia om framtiden – vara en sierska.

Föreställningar om den romska kvinnan finns också i konstverk av bland andra Charles Roka, en ung romsk kvinna som poserar förföriskt. I romanen Singoalla av Viktor Rydberg beskrivs kärleken mellan riddaren Erland Månesköld och Singoalla. Den senare beskrivs av flera kända litteraturgestalter som mystisk, magisk och natursymbolisk. Liknande beskrivningar finns i novellen La Gitanilla av Miguel de Cervantes och en dikt av Alexander Pusjkin.

Det som är en gemensam nämnare för mycket som har gestaltats om den romska kvinnan i litteratur, operor, filmer och dikter är att hon beskrivs som mystisk, förförisk och gränsöverskridande. Dessa texter skapar en romsk stereotyp som går bortom litteraturen. Än idag skrivs det texter om den romska kvinnan som påverkar romernas vardag på ett negativt sätt.

Manifestationen av dessa skadliga stereotyper kan man till exempel se i media. Romska kvinnor porträtteras främst på två sätt enligt mig; först tas de upp som oönskade, smutsiga och hotande, sedan representeras de som vilda, frigjorda och magiska kvinnor.

Trots den estetiska skillnaden i båda fallen skildras de som att de använder sin makt för att utnyttja patriarkatet. Resonemanget används som motivering för att marginalisera, anser jag. Jag tänker att sådana berättelser har en stor och negativ effekt på synen av romska kvinnor. De betraktas som en fara och hot i de flesta europeiska samhällen, vilket enligt mig skadar den romska kvinnan i Europa och i världen.

Etnisk bakgrund och kön tycks fortfarande vara en svår kombination när det gäller jämställdhetsfrågor. Tydligt könsrelaterade fenomen, såsom romska flickors brist på utbildning, ses fortfarande som en icke-etnisk jämställdhetsfråga. Romska kvinnors ställning kräver större uppmärksamhet för att uppnå konkreta resultat. Det behövs en integrering av könsperspektivet och åtgärder som syftar till att främja jämställdheten.

Enligt antropologen Svetlana Slaspak präglas den romska kvinnans ställning i dagens samhälle av trippel stigmatisering relaterad till kön och sexualitet. Deras etnicitet och sociala position kombinerad av de två första stigmatiseringarna. En sådan trippel stigmatisering resulterar i en daglig diskriminering av romska kvinnor och flickor på arbetsmarknaden och i deras tillgång till utbildning och hälsovård.

Så för att vi ska förstå rötterna till förföljelse och stereotyper måste vi analysera innehåll i litteraturen och i media om den romska kvinnan.

Jag vill också tipsa om en doktorsavhandling om mediebilden av romer av Petre Breazu, Örebro Universitet:
”Mediebilden av romer legitimerar rasism”

Heroiska romska kvinnor

Jag ska med några korta berättelser försöka illustrera och presentera olika romska kvinnor som jag känner och som skiljer sig markant från den stereotyp som jag upplever att hon ofta beskrivs och tolkas.

En av mina bästa vänner är Sonja som är polyglot (hon talar sex språk flytande). Hon har en stor kvinnoorganisation i Serbien och Wien och är precis som jag medlem i den största romska världskvinnoorganisationen som kämpar för romska kvinnors och flickors rättigheter i världen.

Bara några dagar efter en stor kvinnokonferens i Strasbourg var vi på väg till en annan stor kvinnokonferens där människor från olika delar av världen skulle närvara. Sonja och jag delade taxi till flygplatsen och vi inledde samtal med taxichauffören. Här satt jag och en av mina bästa väninnor, båda högutbildade och respekterade.

Jag får ofta kommentarer om att jag ser ut som vilken kvinna som helst och inte alls som en romsk kvinna. För mig är det viktigaste av allt att jag känner mig stolt över att vara romsk med en akademisk utbildning och att jag kan hjälpa andra kvinnor att utbilda sig och vara självförsörjande.

Jag är även en stolt förebild för den yngre generationen i min familj och mina närstående släktningar. Kvinnorna där brukar säga att jag är deras idol och att de gärna vill bli starka och självständiga som jag. Jag tycker att de är väldigt starka, självgående och framgångsrika. Bland dessa unga kvinnor finns läkare, musiker, advokater, med mera.

Sonja och jag började prata med taxichauffören om allmänna saker som man brukar göra när man åker taxi till flygplatsen. Taxichauffören pratade dålig engelska men det var inga problem eftersom både jag och Sonja pratar sex språk flytande, bland annat tyska, franska, italienska och turkiska, vilket gjorde att vi kunde kommunicera.

Han frågade oss var vi kom ifrån och vilken etnicitet vi hade. Vi berättade att vi är från olika länder men att vi båda talar romani och att vi är romska kvinnor. Han blev helt chockad och frågade oss hur vi kunde vara romer och samtidigt akademiker klädda i Chaneldräkter.

Vi förklarade att vi inte känner oss mindre värda på grund av vår etnicitet men att det har varit tredubbelt kämpigt att komma dit vi är idag. Han var mycket förvånad men också mycket glad att träffa romska kvinnor med akademisk bakgrund som sitter i en kvinnoorganisation och kämpar för andra romska kvinnors rättigheter och som han fick äran att köra i hans taxi till flygplatsen.

Jag känner väldigt många romska kvinnor som är akademiker och som är precis likadana som alla andra kvinnor. Jag tror att uppfattningen om den romska kvinnan till stor del formats av den sociala kanonen om romska kvinnan.

Bland de starka kvinnor som är förebilder för mig och som gav mig styrka att kämpa för en ljusare framtid och en akademisk utbildning var min mormor Fatima.

Hon representerade en matriark som skulle göra världen till en bättre plats och är en förebild för mig och för många andra kvinnor i min släkt, hon var bland de första romska kvinnorna i Makedonien att gå i skolan. Hon är en förebild som jag hyllar. Hon läste sagor för oss på kvällarna under levande ljus då det inte fanns elektricitet mellan18-21 varje kväll i den stora staden. Det var hon som väckte nyfikenheten för böcker i mig som till exempel den lilla flickan med tändstickorna av H.C. Andersen.

En annan förebild bland min släkt är naturligtvis min kära mamma Nedzmija, en oerhört stark och intelligent person som hade stor respekt för våra studier och som fanns där hela tiden för mig och min syster Menekse som utbildade sig till farmaceut och gick bort för åtta år sedan.

Min kusin Viljdana som var nio år äldre än mig och otroligt duktig i skolan och som läste litterära verk av kända makedonska författare. När jag hälsade på henne brukade hon ta fram en bok från finskåpet och läste högt för mig. Att växa upp bland starka romska kvinnor som dessutom var min släkt var ett privilegium som få flickor i min ålder hade möjlighet till. Med denna bakgrund så fick jag se världen med andra ögon och kämpa för att nå mina mål samt inspirera min syster och mina bröder.

Jag känner mig priviligierad och stolt att få chansen skriva om mina romska förebilder som har uppmuntrat och inspirerat mig att välja vägen mot utbildning – den bästa vägen i kampen mot en bättre morgondag.

Jag är stolt för den jag är och stolt över alla romska kvinnor som kämpar för en bättre framtid.

Jag anser att den argumentation som är konstruerad av media, ger legitimitet till att demonisera och marginalisera romska kvinnor som farliga, är en mycket felaktig och för mig främmande beskrivning.

Enligt min uppfattning skapar dessa felaktiga påståenden som ofta används i media en felaktig bild av den romska kvinnan vilket medför skada i deras kamp. Min uppfattning är att de romska kvinnorna är heroiska i vardagslivet. De är smarta och flexibla och måste därför kämpa mot patriarkatets maktstrukturer.

Jag vill avsluta detta blogginlägg (som faktiskt är mitt första) med en hälsning till alla romska kvinnor: Tack! Ni är heroiska!