Morbror, 92, läser. Han återvänder till sina vänner i litteraturen. Han säger att läsningen numera betyder att läsa det man en gång läst. Morbror är tacksam över att det finns redskap för kontakt med vännerna. Så visar morbror hur han läser med hjälp av tekniken.
Hej HOPP,
Anne-Marie Körling
Jag besöker Stadsbiblioteket i Karlstad:
– Vi är så glada över att staden har byggt en attraktiv lekpark precis utanför biblioteket. Hit kommer barn och föräldrar för att leka. Sen kommer de in på biblioteket. Där fortsätter äventyret bland böckerna.
Jag tänker stadsplanering och läsning när jag läser vad staden har för tankar kring barns lek:
Biblioteket erbjuder också med lockande, trevliga och utmanande äventyr med variation för att passa var och en.
Hej HOPP!
Anne-Marie Körling
Jag får ofta frågor om hur vi skapar intresse för bokstäver och läsning. Barn är kluriga varelser. De vet när vi gör stor affär av att de ska lära sig. De vill inte vara projekt för vad att lära. Barn gör det vi gör för att de är sociala och härmar det de ser och delar med oss.
Barn vill att vi delar saker och ting med dem. De vill se att vi är intresserade själva. Då blir de nyfikna. Därför ska vi visa att vi själva tycker om. Vi läser för att det är betydelsefullt för oss själva. Vi läser tidningar, recept, tidtabeller, sms och böcker. Vi skriver bokstäver för att de bär våra känslor, minnen, påminnelser vidare. Listorna vi skriver då vi ska handla, kortet vi skriver för att gratulera. Vi använder bokstäverna. Och om vi vågar oss på att göra lite affär av att vi skriver och läser kan vi visa vår inställning genom att göra det mer tydligt. Jag brukar svara ungefär så här:
Hej,
om det inte känns för obekvämt för dig, lek lite med bokstäverna och ljuden, ungefär så här: Jag älskar B, bbbb, och jag tycker F- ffff- är ett roligt ljud för tungan, det känns när man säger det, åt bokstaven Ä kan man rycka lite med axlarna åt, osv. Jag skulle läsa högt ur det ditt barn själv inte vet något om. Och visa att du läser även om hen inte genast visar sig intresserad. Läs högt för att du är intresserad, vad kommer hända här? och läs vidare. Tala högt för dig själv. Och gör det även om ditt barn lämnar dig. Hen kommer tillbaka. För det du gör blir hen till slut intresserad av.
Återkom gärna och berätta. Jag finns i närheten om du vill skriva igen och dela dina erfarenheter eller undra vidare tillsammans med mig.
Vi vuxna lever så självklart i och genom bokstävernas värld. Vi kan läsa och gör det utan en tanke. Vi ska vara generösa med det vi kan. Ge av det vi en gång kämpade med att tillägna oss. Smaka av bokstäverna igen, reta upp talsystemet med ett rungande rrrrrrrrrrrrr och hissa gomseglet med ett gungande geeeeeeeee. Känn hur bokstäverna låter och läsa högt för att vi kan.
Av Anne-Marie Körling
Tips: Kulturrådets ”Med läsning som mål” är en forskningsöversikt för läsfrämjande insatser, tillgänglig som PDF på Kulturrådets sida.
De vackra bokstäverna kommer från ett klassrum i Östhammars Kommun.
– Han vill inte lyssna. Han vill inte lyssna när jag läser, ja så sa mamman. Jag blev nyfiken och frågade om hur det såg ut när de läste. Vi spelade upp läsdramat. Mamman fick vara barnet och jag var mamman som högläste. Jag började läsa och mamman lyssnade en stund. Sen försvann hon iväg och gjorde annat. Då frågade jag vad jag skulle göra om jag var hon. Du ska slå igen boken och sucka lite. Jag gjorde så. Slog igen boken och suckade lite.
Högläsning ska vara mysigt och trevligt och det ska man minsann göra för barn om man är en bra förälder. Men om barnet verkar helt ointresserat? Då suckar man som förälder och tänker att … kanske är jag en misslyckad förälder.
– Känns det som att ditt barn inte vill vara där och lyssna. Kanske är det så att han inte vill höra för att han förstår att det är något som du gör för honom liksom i projektet att vara en god förälder frågade jag.Låt oss fortsätta spela upp dramat.
– Ska jag slå ihop boken när han går frågade jag. Mamman nickade. Jag slog ihop boken. Jag utmanade med tanken att vad jag nu visar barnet är att jag inte har det minsta intresse av att läsa själv. Jag måste göra min läsning för att jag själv vill läsa. – Det ska jag pröva, sa mamman. Läsa mer för min egen skull, högt för mig själv. Och senare. – Vet du, jag har prövat att läsa för min själv, för att jag tycker om boken själv och då kom han tillbaka och lyssnade.
Jag minns när mina barn var inne i en slags bubbla där puberteten var så där härligt svettig hemma hos oss. Då sa barnen att de var för stora för allt möjligt. Högläsning var de definitivt för stora för. Jag läste högt utan dem. Kände mig fånig till en början men fortsatte att högläsa för mig själv. Som för att göra det extra roligt så dramatiserade jag ännu mer. Rösten fick spela med meningarna och orden. Men när man högläser blir man kaffesugen. Jag avslutade mitt i en spännande händelse för att göra mig en kopp kaffe. Då hörde jag tonårsrösterna som från avstånd
– Va, ska du sluta. Det är ju jättespännande. Fortsätt!
Av Anne-Marie Körling