Språk över generationerna

”Morfar talade 1800-talets språk. Många vändningar skulle i dag te sig uppseendeväckande ålderdomliga. I hans mun, och för mig, lät de alldeles naturliga.”

Litteraturen ger oss inblickar. Vi möter också språk över generationerna. Och Tomas Tranströmer ger mig en förståelse för mitt möte med min morfar och mormor. Ett annat språk. Från en annan tid. Inte främmande för mig. Jag minns deras röster. Deras ordval. Deras sätt att stämma in och upp i samtalen.

Läs vidare i Tomas Tranströmers bok ”Minnena ser mig” utgiven 1993 eller i ”I arbetets utkanter” utgiven 2015. Båda från Albert Bonnier Förlag.

Hej HOPP,

Anne-Marie Körling

 

Stora bokstäver för vännerna i litteraturen

Morbror 92 läser om Goethe

Morbror, 92,  läser. Han återvänder till sina vänner i litteraturen. Han säger att läsningen numera betyder att läsa det man en gång läst. Morbror är tacksam över att det finns redskap för kontakt med vännerna. Så visar morbror hur han läser med hjälp av tekniken.

Hej HOPP,

Anne-Marie Körling

Stadsplanering och läsning!

Jag besöker Stadsbiblioteket i Karlstad:

– Vi är så glada över att staden har byggt en attraktiv lekpark precis utanför biblioteket. Hit kommer barn och föräldrar för att leka. Sen kommer de in på biblioteket. Där fortsätter äventyret bland böckerna.

Jag tänker stadsplanering och läsning när jag läser vad staden har för tankar kring barns lek:

”Lekplatserna utvecklas successivt för att bjuda barnen säkra och varierande lekmiljöer som är lockande, trevliga och utmanande.”

Biblioteket erbjuder också med lockande, trevliga och utmanande äventyr med variation för att passa var och en.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

 

Dialog om bokstäverna och böckerna

P1280363-001

Jag får ofta frågor om hur vi skapar intresse för bokstäver och läsning. Barn är kluriga varelser. De vet när vi gör stor affär av att de ska lära sig. De vill inte vara projekt för vad att lära. Barn gör det vi gör för att de är sociala och härmar det de ser och delar med oss.

Barn vill att vi delar saker och ting med dem. De vill se att vi är intresserade själva. Då blir de nyfikna. Därför ska vi visa att vi själva tycker om. Vi läser för att det är betydelsefullt för oss själva. Vi läser tidningar, recept, tidtabeller, sms och böcker. Vi skriver bokstäver för att de bär våra känslor, minnen, påminnelser vidare. Listorna vi skriver då vi ska handla, kortet vi skriver för att gratulera. Vi använder bokstäverna. Och om vi vågar oss på att göra lite affär av att vi skriver och läser kan vi visa vår inställning genom att göra det mer tydligt. Jag brukar svara ungefär så här:

Hej,

om det inte känns för obekvämt för dig, lek lite med bokstäverna och ljuden, ungefär så här: Jag älskar B, bbbb, och jag tycker F- ffff- är ett roligt ljud för tungan, det känns när man säger det, åt bokstaven Ä kan man rycka lite med axlarna åt, osv. Jag skulle läsa högt ur det ditt barn själv inte vet något om. Och visa att du läser även om hen inte genast visar sig intresserad. Läs högt för att du är intresserad, vad kommer hända här? och läs vidare. Tala högt för dig själv. Och gör det även om ditt barn lämnar dig. Hen kommer tillbaka. För det du gör blir hen till slut intresserad av.

 Återkom gärna och berätta. Jag finns i närheten om du vill skriva igen och dela dina erfarenheter eller undra vidare tillsammans med mig. 

Vi vuxna lever så självklart i och genom bokstävernas värld. Vi kan läsa och gör det utan en tanke. Vi ska vara generösa med det vi kan. Ge av det vi en gång kämpade med att tillägna oss. Smaka av bokstäverna igen, reta upp talsystemet med ett rungande rrrrrrrrrrrrr och hissa gomseglet med ett gungande geeeeeeeee. Känn hur bokstäverna låter och läsa högt för att vi kan.

Av Anne-Marie Körling

Tips: Kulturrådets ”Med läsning som mål” är en forskningsöversikt för läsfrämjande insatser, tillgänglig som PDF på Kulturrådets sida.

De vackra bokstäverna kommer från ett klassrum i Östhammars Kommun.