Läsfrämjarkalender lucka 10: De berättande sångerna

Idag är det fest. Nobelprisen delas ut. Nobelpristagarna vittnar om envist arbete, tidiga upptäckter som inte övergivits utan fortsatt väcka nyfikenhet och berättar om lekens betydelse för gemenskap och fokus.

Bob Dylan förklarar i sitt tal att den som skapar tänker inte på vad det är eller förklaras vara utan är upptagen med det praktiska. Så var det för William Shakespeare och så är det för Bob Dylan. Det är andra som förklarar, beskriver och för samtalen om vad det ska kallas och hur man kan förstå.

På bokmässan lyssnade jag till Annika Thor som berättade om sitt arbete med den bok hon höll i handen och de grekiska sagorna hon läst, undersökt, formulerat om, valt ut och gjort till sina. Jag köpte boken Odjuret i Labyrinten och fick författarens hälsning och namnteckning.

Idag slår jag upp boken och läser En saga om två bröder.

Amphion och Zethus var tvillingbröder. När de hade blivit vuxna beslöt de sig för att bygga varsitt hus att bo i. Zethus arbetade flitigt alla dagens ljusa timmar och unnade sig knappt att äta. Han murade, snickrade, bar och släpade så att svetten rann.

Amphion var en skicklig musiker och kunde dikta långa, berättande sånger. Ofta avbröt han sig i arbetet med husbygget för att sätta sig ner med sitt instrument och sjunga. Många människor, både barn och vuxna, kom för att lyssna till honom, och alla älskade att höra hans berättelser om och om igen.

Trots att Zethus arbetade på var det Amphions hus som blev färdigt först. Zethus blev naturligtvis förvånad och undrade hur det hade gått till eftersom Amphions mest hade sjungit och spelat. Amphion förklarar:

Det är sant, sade Amphion, men när jag spelade på min lyra och sjöng mina berättelser dansade stenarna av sig själva upp till sina platser och lade sig tillrätta. Jag behövde inte anstränga mig alls. För, kära bror, musiken och sagorna kan uträtta lika mycket som hårt arbete.

 

 

 

Läsfrämjarkalender lucka 3 – Bokens böcker

Jag har sträckläst Mårten Sandéns bok ”Min bror monstret”. Den gick inte att lägga ifrån sig. Välskriven, nagelbitarspännande och samtidigt som boken innehåller fasor jag inte kan möta annat än i skriven form finns det meningar som lyfter in det vackra, sköna och underbara. I mörkret och fasorna finns ett envist flackande ljus och hopp om andra lösningar. Beskrivningar av sorg och kärlek starka och allmänmänskliga:

  • Minnena är som en massa osorterade saker i en garderob. (s. 67)

  • Saker kan vara nycklar till dagar man glömt, och det där hände mig hela tiden medan jag lyfte fram det som varit gömt i skåpens mörker. En ask tändstickor med en röd filttomte klistrad på framsidan, den hade jag gjort till mamma en gång. Eller stärksprayen som mamma brukade använda när hon strök min brors och mina skjortor. Burken längst in i städskåpet var tom, men lukten fanns kvar när man tryckte på kapsylen. (sid 131 ff)

  • När jag korsade gatan såg hon mig, och det var som om någon hade tänt en lampa innanför hennes ansikte. Leendet, ögonen, allt strålade. (s. 60)

Berättelsen Min bror monstret leder tankarna till Möss och människor av John Steinbeck och hade jag haft en klass idag skulle jag högläsa Min bror monstret och skapa boksamtal och sedan sätta Steinbecks roman i händerna på eleverna för att sedan diskutera det gemensamma och det som skiljer sig åt i de båda böckerna.

Mårten Sandéns bok öppnar bokläsarluckor även till andra berättelser; Den grekiska mytologin med berättelser om dödsriket, Orpheus och Eurydike och alla de mytiska och mystiska floderna Styx, Acheron, Phlegeton, Cocytus och Lethe. Boken innehåller också kokböckernas beskrivningar och förklaringar hur vi kan laga mat som smakar som restaurangens samt var man kan gömma serietidningar för att läsa i smyg.