Läsfrämjarkalender lucka 10: De berättande sångerna

Idag är det fest. Nobelprisen delas ut. Nobelpristagarna vittnar om envist arbete, tidiga upptäckter som inte övergivits utan fortsatt väcka nyfikenhet och berättar om lekens betydelse för gemenskap och fokus.

Bob Dylan förklarar i sitt tal att den som skapar tänker inte på vad det är eller förklaras vara utan är upptagen med det praktiska. Så var det för William Shakespeare och så är det för Bob Dylan. Det är andra som förklarar, beskriver och för samtalen om vad det ska kallas och hur man kan förstå.

På bokmässan lyssnade jag till Annika Thor som berättade om sitt arbete med den bok hon höll i handen och de grekiska sagorna hon läst, undersökt, formulerat om, valt ut och gjort till sina. Jag köpte boken Odjuret i Labyrinten och fick författarens hälsning och namnteckning.

Idag slår jag upp boken och läser En saga om två bröder.

Amphion och Zethus var tvillingbröder. När de hade blivit vuxna beslöt de sig för att bygga varsitt hus att bo i. Zethus arbetade flitigt alla dagens ljusa timmar och unnade sig knappt att äta. Han murade, snickrade, bar och släpade så att svetten rann.

Amphion var en skicklig musiker och kunde dikta långa, berättande sånger. Ofta avbröt han sig i arbetet med husbygget för att sätta sig ner med sitt instrument och sjunga. Många människor, både barn och vuxna, kom för att lyssna till honom, och alla älskade att höra hans berättelser om och om igen.

Trots att Zethus arbetade på var det Amphions hus som blev färdigt först. Zethus blev naturligtvis förvånad och undrade hur det hade gått till eftersom Amphions mest hade sjungit och spelat. Amphion förklarar:

Det är sant, sade Amphion, men när jag spelade på min lyra och sjöng mina berättelser dansade stenarna av sig själva upp till sina platser och lade sig tillrätta. Jag behövde inte anstränga mig alls. För, kära bror, musiken och sagorna kan uträtta lika mycket som hårt arbete.